borsjtj och sånt

Vi är tillbaka! Sommarlovet är slut och det är ännu en gång dags att fylla våra nyfikna magar med all världens smaköveraskningar!

Förväntningarna, åtminstone inte mina (Idas), var inte alltför höga inför vad Ryssland skulle bjuda på. Landet är i och för sig nästan en kontinent och vi har ju tangerat dess gränser i Georgien och Azerbaijan, men jag som stod för för- och huvudrätt ville gärna bege mig lite närmare den Ryska huvudstaden.

Receptletandet resulterade i en hel del kött. Köttgryta, Biff Stroganoff (Varför har jag aldrig förstått att Greve Stroganoff var en Ryss? Det känns så självklart så här med facit i hand.), köttpiroger etc etc. Så trots att jag tänkt undvika sådana världskändisar som borsjtj och blinier, blev det ändå dessa två som fick representera den ryska maten denna kväll. Jag hittade ett "fattigmans recept" på borsjtj där det långkokta köttet ersattes av en palsternacka, underbart!:

BORSJTJ

1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
750 ml buljong
1 liten morot
2 potatisar
125 g vitkål
3 rödbetor
1 palsternacka
1 msk vinäger
salt och svartpeppar

- fräs löken i smör
- tillsätt buljongen
-lägg i grovriven morot, potatis, vitkål, palsternacka samt 3/4 av rödbetorna
låt koka ca 20 minuter
- ha i resterande rödbetor och koka ytterligare 5 minuter.
- smaka av med vinäger, salt och peppar

Detta ska serveras med den ryska klassikern smetana (sur grädde), som kvällen till ära fick ersättas av den svenska gräddfilen, och färsk persilja.


Blinierna, som igentligen är en förrätt eller del av vodkabordet som inleder den "riktiga" ryska middagen, kunde jag bara inte låta bli. Man jäser smeten och som den bakentusiast jag är ville jag utforska detta! Det var superlätt och blev jättegott!


BLINIER
(10 st i plättlagg)

1 ägg
1.5 dl mjölk
1/8 pkt jäst
1 dl bovetemjöl
1/2 dl vetemjöl
2 krm salt
25 g smör

- skilj gulan och vitan åt
- ljumma mjölken och rör ut jästen
- vispa i mjölen till en jämn smet
- ha i gulan och saltet
- låt jäsa under duk i en timme

- smält smöret och låt det svalna
- vispa vitan till hårt skum
- blanda smeten med smöret och vänd försiktigt i vitorna

Stek på medelvärme, ca 1 1/2 msk per blini.

Servera med smetana (gräddfil) och löjrom, som i mitt fall med gott resultat byttes ut mot vegetarisk tångkaviar! (Ett verkligt tips, finns i vanliga mataffärer bredvid löjrom!)

Efterrätten gick hand i hand med den enkla men välsmakande menyn och var riktigt riktigt god. Men det lämnar jag till min kära vän och matkamrat!

Äppelkräm på Ryska!

Efter den enkelt goda middagen var det min (Hannas) tur att ställa mig vid spisen och röra i grytan. Mitt val av efterrätt denna ryska afton var Jablotjniji kiselj, Äppelkräm, Otroligt enkel och alldelses extra god sähär i svenska äppeltider blev den!

Gör såhär!

Jablotjniji kiselj

Portioner: 4 Tid: 30 minuter

4-5 äpplen
3-4 msk socker
7 dl vatten
2 msk potatismjöl
kanel

Skala och skiva äpplena. Koka upp vattnet, lägg i äpplena, koka upp och tillsätt sockret.

Sjud tills äppelskivorna är mjuka. Smaka av med lite kanel och red av med potatismjölet, utrört i en skvätt kallt vatten. Låt krämen endast få ett uppkok efter avredningen, kokar den för länge blir den seg. Lägg på lock eller folie så bildas inget skinn. Servera med en klick glass för ett fulländat efterrättsresultat.

Jag som alltid föreställt mig att kräm skulle vara något av en avancerad kokkonst i samma liga som syltning och saftning blev glatt överraskad över hur enkelt det var. Så njut av hemlagad kräm och slipp alla förtjockningsmedel, e-ämnen och överdrivna sockermängder i fortstättningen, lova!

mutekke!

Jag bara älskade den Azerbaijanska kvällen! Fantastisk mat och finfint sällskap! Eftersom även jag (Ida) hade lite kort om tid till tillagningen tog jag en liten (oortodox?) genväg till det azerbaijanska bakverket mutekke. I stället för att göra egen deg använde jag mig av färdig, fryst filodeg. Men, såå gott blev det att jag utan tvekan kommer att göra dem igen. En ny klassiker på kafferepet; den åttonde kakan!


Mutekke (ca 8 st)

2 ark filodeg, delade först på mitten, sedan på diagonalen, så att de blir triangelformade.
30g smält smör
ca 10 torkade aprikoser
ca 150g valnötskärnor, rivna
ca 1 1/2 msk socker
ca 2 tsk vaniljsocker
florsocker

(Måtten ovan är ungefärliga, man får smaka sig fram!)

- Koka aprikoserna i lite vatten tills de är helt mjuka. Häll av nästan allt vatten (spara ngn msk i kastrullen) och rör sönder aprikoserna till en puré. Smaksätt med socker och vaniljsocker.

- Riv valnötterna fint på rivjärn. Blanda ihop med aprikossylten.

- Pensla filodegsbitarna med smör och lägg fyllning på den nedre, bredaste tredjedelen. Rulla ihop dem med fyllningen innerst, så att de blir som randiga cigarrer.

- Pensla cigarrerna med smält smör och grädda i 200 grader tills de fått lagom färg. (det framgick inte av beskrivningen vad "lagom färg" är, men jag satsade på gyllene....

- Låt svalna på bakplåtspapper på galler. Servera överströdda med florsocker.


Till detta drack vi chai masala (se Bangladesh) men det hade nog varit mer korrekt med en kopp arabiskt kaffe (se Oman).

Fantastiskt enkelt och gott!


Jag vill även tillägga att jag tyckte huvudrätten var en fullträff! Några dagar efter matklubben gjorde jag en egen variant där jag stekte ihop färska grönsaker, ris och tomat och lät det täckas av ett äggtäcke. Det blev hur bra som helst! Bästa mattipset och en genialt sätt att pimpa gamla trötta rester. Men GLÖM INTE KORRIANDERN!!!!!

Nästa gång - det kommer att bli spännande - blir det RYSSLAND! Och jag som har för och huvudrätt har redan börjat fundera.... Ryssland är ju så stort och jag vet inte vilken region jag ska välja. Sibirien? Moskva? Vi får se vad det blir....

Snabba Azerbadjanska överraskningar!

Så kom turen till Azerbadjan. Valet av tema kom till genom vårt nya urvalssystem, "närmaste nationladag", som även fick leda oss till nästa temaland. Mer om det senare.

Att Azerbadjan har mängder av läckerheter att bjuda förstod vi redan efter en snabb sökning på nätet då vi ganska direkt hittade en fantastisk azerbadjansk matblogg. Underbara recept och fantastiska bilder på mat, faktiskt, det är ju som bekant lite farlig mark med matbilder enligt Den resande magen. Men, Farida hon kan, kolla in http://www.azcookbook.com/ !

Från denna sida valde jag (Hanna) kvällens huvudrätt, som på grund av sparsamt med tid var tvungen att vara lättlagad. Detta lyckades i och med valet av "chicken and eggs" som blev till "quorn and eggs". Lätt som en plätt, nyttigt som tusan, billigt och så himla smarrigt. Så här gjorde jag:

Kårn å ägg

Ingredienser:
1 gul lök
4 mogna tomater
1 vitlöksklyfta
färsk koriander
persilja (använde fryst)
3 ägg
1 paket quorn

-Hacka löken och fräs i olja i en panna, lägg undan.
-Dela quornen i lagom bitar och stek därefter i olja tills de fått gyllenbrun färg, salta och peppra efter behag.
-Lägg i lök och tomater, tillsätt eventuellt lite vatten med tomatpuré om tomaterna inte är tillräckligt mogna och juiciga, salta, peppra tillsätt en pressat vitlöksklyfta och låt allt puttra under lock i ca 20 minuter.
- slå över tre lätt vispade ägg och tilta pannan så att de täcker quornröran, lätt på lock och låt stå på låg värme tills äggen stelnat, ca. 15 min.
- Ät tillsammans med ris, lite bröd.

Till rätten serverade jag även en kall yoghurtsås. Yoghurt används flitigt i det azerbadjanska köket, både kall, varm, i huvudrätter och i efterrätter. Utifrån vad jag tolkat som några viktiga och vanliga ingredienser skapade jag en egen yoghurtsås som fick fungera både som förrätt, att dippa paprikastänger i, och även som tillbehör till huvudrätten.

Hannas azerbadjanska valnöts och korianderyoghurtsås:

Fyll önskad mängd mezeyoghurt i en skål.
tillsätt ett gäng finhackade valnötter, en pressad vitlöksklyfta, lite pressad citron.
Krydda med salt, peppar och färsk koriander.

Såsen blev smaskens och fungerade som en utmärkt brytning till omelettens mer söta tomat och quornsmak.

Inte nog med god mat. Den azerbadjanska måltiden gästades dessutom av en spontan gäst, Therese, som med sin positiva matinställning och förmåga att fokusera på Den resande magens tema, lyfte denna afton en nivå extra. Dessutom stod hon för den kalla ölen som passade så utmärkt till maten! Vår eminente gäst utryckte att "det var det godaste hon ätit på länge", ett betyg som den resande magen tar till sitt hjärta och hoppas kan inspirera andra att prova på den azerbadjanska matkonsten! Men, för att förstå kalibern av detta kalas måste givetvis den viktiga efterrätten presenteras, Ida berätta hur du gjorde, det var ljuvligt, som vanligt! Ida får även äran att avslöja nästa tema, ledtråden är att landet, tillsammans med Filippinerna, firar nationaldag är den 12:e juni..

Chile, si po!

Onsdag i Chile. Detta land som vi håller så högt i våra hjärtan.. av lite olika anledningar... Jag (Ida) hade turen att kunna tillfråga en äka chilenska, mi querida amiga Marcela, med anledning av middagsklubbens tema den här veckan. Marcela satt inne på massor av matkunskap, delvis tack vare sin urfina lilla mamita Alicia och med deras hjälp - samt viss back-up forskning på internet utformades menyn. I Chile håller man på ganska mycket med kött, men även bönor är ett stående inslag på det chilenska bordet (kanske särskillt nu i kristider), men som vanligt förvånades vi över hur
smakrikt det allra enklaste kan vara!
Kvällen inleddes med Ensalada Chilena, något som verkar vara en riktig klassiker och som det finns massor av recept på, alla något olika men alla med samma bas - tomater och lök.


Ensalada Chilena a la Marcela

Skiva 2 rödlökar och knåda in dem med ganska mycket salt. Låt dem dra i minst 15 minuter. Detta tar bort det starka i löken. Skölj sedan i rikligt med kallt vatten och låt rinna av.

Blanda löken med 3 halverade och skivade tomater och en hackad urkärnad aji (en sorts grön chilipeppar, det går bra med spansk peppar eller annan lite stark chili).

Ringla över några matskedar god olivolja och blanda i 1/2 dl hackad färsk koriander.

Salta och peppra efter smak. Låt gärna salladen stå kallt ett tag innan servering!


Till varmrätt bjöds Alicias böngryta (med viss backupforskning på internet, då jag var lite osäker på vad som stod i receptet..) och Hallullas (chilensk bröd).


Porotos con Mazamorra a la Alicia

5 dl kokta bönor (jag använde borlotti, men det spelar nog inte så jättestor roll för det här receptet)
5 dl vatten
1 buljongtärning (jag rekommenderar starkt - i alla lägen- biofods ekologiska grönsaksbuljong!!)
2 tsk salt
1 msk olja
1 finhackad lök
1 finhackad klyfta vitlök
1 liten riven morot
1/2 tsk ajipulver
1 tsk torkad basilika
1 hackad tomat
1 liter majskorn - mixade

Koka bönorna i vatten och buljong i ca 10 minuter.
Stek under tiden lök, vitlök och morot i olja tills det är mjukt. Ha därefter i ajin.
Ha i lökblandningen i bönorna. Låt koka i ca 15 minuter.
Ha i den mixade majsen och tomaten och låt koka på svag värme under omrörning i 15 minuter. Smaka av med salt och peppar.


Eftersom grytan är ganska söt (av majsen) enades vi om att det hade varit gott med ganska mycket chili, något som jag provade på resterna genom att blanda i sambal oelek. Väldigt gott, tycker jag!

Brödet var lätt att baka och degen blev perfekt! De var även goda att rosta, delade i två!


Hallullas

5 dl vetemjöl
1.25 dl ljummet vatten
1 msk jäst
1 tsk socker
1.25 dl ljummet vatten
1.25 dl ljummen mjölk
1 msk smör

Lös jästen och sockret i 1.25 dl vatten och låt stå under duk i ca 10 minuter.
Blanda under tiden resten av vattnet med mjölken och salt.
Gör, på ett bord, en ring av mjölet och arbeta in jästblandningen och sedan mjölk-vattnet. Knåda till sist in smöret. (när jag bakade blev det, uppskattningsvis, en knapp deciliter mjöl över..)
Kavla ut degen till ca en centimeters tjocklek och ta ut rundlar med 10 cm i diameter. nagga med gaffel och grädda i 200 grader C tills de börjar få färg.

Efterrätten var sagolik, kanske mitt bästa bakverk i hela värden, men den berättelsen överlämnar jag åt Hanna!

Till sist vi gärna uppmana er som läser vår blogg, och kanske provar något recept, att skriva en liten kommentar, eller registrera er som följare om ni vill. Vi är så nyfikna på vilka ni är och vad ni tycker!

efterrättsost!

Sent om sider kommer här min efterrättsrapport!

Jo visst, igen bjöds det ost till efterrätt. Dock inte i kaffet denna gång... Den bangladeshiska osten heter Shandesh och tillagas till fest eller när det finns goda nyheter att fira.


Shandesh

1l röd mjölk
1 1/2 msk pressad citron
1 msk socker
lite osaltat smör
3 krossade pistagenötter
2 kapslar kardemumma - endast fröna, krossade

- koka upp mjölken och ha i citronjuicen. Rör och låt stå i några minuter.
- häll av genom en kökshandduk och pressa ur så mycket vätska som möjligt.
- lägg upp ostmassan på en skärbräda och massera in sockret
- värm smöret och stek osten på mellanvärme (rör hela tiden!) i 7 minuter. Ha till sist i nötter och kardemumma.
- pressa ut osten i en form och ställ svalt.



Till denna bjöds en chai masala (kryddat te med mjölk) och slutligen bokstaven C....som i Chile!

En enkel chai gör så här:

koka upp en deciliter vatten med lite olika hela kryddor - nejlika, stjärnanis, kanel, svartpeppar, kardemumma- och en matsked svart te.
låt sjuda/dra i ca 10 minuter.

sila av kryddorna och blanda tet med ca 5 dl varm mjölk och socker efter smak!

kanel,kardemumma, kofta, kobra,kulinariskt!

Så bar det då av till Bangladesh varpå jag tog tillfället i akt att lära mig hur man lagar vegetarisk kofta. Denna rätt som finns på de flesta indiska restaurangmenyer är en favorit för både mig (Hanna) och Ida så jag kände att tillfället till övning i koftalagande inte kunde missas. Om det är en speciellt bangladeshisk rätt låter jag vara osagt men då de flesta indiska krogar i själva verket drivs av bangladeshier misstänker jag att det faktiskt ofta är typiska banglarätter som serveras under indisk flagg.

Namnet kofta refererar inte alls till plagget kofta, det är dock alltid roligt med konstiga namn på mat och det gör rätten extra festlig samt värd att lyfta fram enligt mig.

Alltid har jag med lite bitter stämma hävdat att det i princip är omöjligt att återskapa en smak av indisk mat hemma. Alla krångliga kryddor och så vidare..men det blev faktiskt inte helt olikt indisk matsmak och kryddorna var ju inte krånglia på något sätt! Jag kommer definitivt att fortsätta på temat och ämnar framöver förfina mina skills, för även om det blev gott så finns det vissa små justeringar som skulle ta det hela en nivå högre.

Recepten jag utgick ifrån var enkla att följa, så håll till godo och ge er i kast med koftor, nan och dall.

Förrätten denna vecka bestod av en dall = linssoppa gjord på gula linser. Ett bekännande är här på sin plats och det är att dallen tillagades av Lucas, sambo och före detta indisk restaurangangarbetare. Denna tillgång kunde helt enkelt inte gå oss förbi, något vi är glada att den inte gjorde då soppan var en riktig hit.

Lucas Dall gör du så här:

Hetta upp olja med gurkmeja, spiskummin, ingefära och fänkål, stek ca 1 lök i kryddblandningen.

tillsätt linserna och fyll efter en stunds omrörning på med vatten.

Krydda med vitlök, grönsaksbuljong och ös på med lite mer av ovannämnda kryddor om så önskas. Låt puttra tills linserna är nästan helt sönerkokta, ca 30 min. Lägg gärna i överblivna grönsaker för att pimpa soppan, vi hade i lite broccoli.

huvudrätten blev som sagt vegetarisk kofta, denna serverades givetvis med basmatiris och svennbanansallad bestående av tomat och gurka.

Vegetarisk kofta, Malai Kofta närmare bestämt:

Ingredienser till koftan:
1. 2 ganska stora kokta, skalade och mosade potatisar
2. 1 nypa svartpeppar
3. 1 nypa salt
4. 2 teskedar majsmjöl
5. Valfri fyllning eller något av följande exempel:
a. hackade blomkål, ärtor, morot och vitkål ( denna fyllning valde jag)
b. Russin och cashewnötter
c. Riven paneer

Tillagning av koftan:
1. Krossa/mosa potatisen och tillsätt salt, peppar och majsmjölet
2. Rulla potatismoset till en boll stor som en ping-pong-boll
3. Stoppa in fyllningen du valde och rulla ihop till en boll igen
4. Rulla bollarna i majsmjöl och ställ undan på ett fat tills såsen (malai) börjar bli färdig
5. Fyll en kastrull eller panna med olja och fritera bollarna tills de fått en gyllene färg

Ingredienser till Malai:
1. 2 matskedar matolja
2. 1 liten fint skivad lök
3. Förbered ett fat med:
- 5 svartpepparkorn
- 2 nejlikor
- 2 gröna kardemummakapslar
- 1/2 tsk anisfrön
- 2 kanelstänger. Gärna platta, men runda fungerar som ersättning
4. Förbered ett fat med malda kryddor:
- 1 matsked koriander
- 1/2 tsk gurkmeja
- 1/2 tsk chilipulver
- salt (efter smak)
5. Mixa ca 2 msk lök, 2 (stora) vitlöksklyftor och 6-7 cm färsk ingefära med lite vatten till en puré
6. 1/2 msk sesamfrön och 1/2 msk vattenmelonkärnor som mixas/mosas till pulver
7. 1 matsked kokosflingor
8. 2,5 dl gräddmjölk
9. ca 1 dl vatten

Tillagning av Malai:
1. Hetta upp oljan i en panna och tillsätt löken
2. Tillsätt de hela kryddorna när löken börjar ta färg
3. Tillsätt de malda kryddorna och lök/ingefärspastan när löken är brun
4. Tillsätt vatten
5. Låt koka på låg temperatur i 3-4 minuter under omröring tills vattnet kokat bort och oljan separerat
och börjar lägga sig på ytan
6. Tillsätt pulvret (6), kokosflingorna och gräddmjölken
7. Koka på låg temperatur tills oljan börjar separera
8. Om såsen är för tjock, tillsätt lite vatten och låt bli varmt

Servera genom att lägga upp de friterade potatisbollarna på en talrik och häll på lite sås.

Koftan smakade verkligen kofta vilket Den resande Magen blev lätt euforiska över då det är en av världens godaste rätter och något vi gärna avnjuter även de dagar då vi inte har möjlighet till restaurangbesök. bagarmossen i all ära men någon indier finns faktiskt inte, dessutom är student/småbarnsförälder med studieuppehåll manade till att ibland söka mer ekonomiska matupplevelser än de som erbjuds på lokal. Därav euforin.

En sak jag måste öva på (eller..ur hälsosynpunkt, kanske inte..) är friterandets konst. Man är inte så övad i att doppa saker i olja nuförtiden och denna lucka i mina matlagningskunskaper blev tyvärr till en nackdel för mina små potaisbollar som inte riktigt höll ihop..när de till slut började hålla ihop blev de istället ganska brända. Nästa gång vet jag, ha hög värme och fritera bollarna ganska snabbt, låt dem inte ligga i för länge och frestas inte att sänka värmen för mycket även om det blir lite dramatik i pannan.

Icke att förglömma är att jag även gav mig på de älskade nan-bröden. För vad är en måltid som denna utan ett nygräddat nan att doppa i såsen.

Nanbröd: (4 st)

4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk strösocker
1/2 tsk salt
1 1/2 msk smält smör eller vegetabilisk olja + till pensling
1 dl naturell yoghurt
1 ägg
grovt salt
Blanda mjöl, bakpulver, socker och salt i en skål. Gör en grop i mitten av mjölet och häll i smör eller olja, yoghurt och ägg. Arbeta försiktigt ihop degen.
Knåda degen på ett mjölat bakbord tills den är mjuk och följsam - ca 4 min. Lägg degen i en skål och täck över den med en fuktig handduk. Placera på varm plats och låt jäsa i 2-4 timmar tills degen fördubblats.
Sätt ugnen på 200 grader. Dela degen i fyra delar och arbeta ut varje bit till en trekantig platta, ca 1 cm tjock. Pensla med smält smör och strö över grovt salt.
lägg brödet på en bakplåt och ställ in det i ugnen. Baka tills brödet är gyllene i 10 - 12 min. Pensla med smält smör innan servering.

Det var en övveraskning hur indiskt maten faktiskt smakade och det mes roliga med aftonens tema var att jag i fortsättningen inte kommer att vägra indisk matlagning hemma med förevändningen att det "inte går". Nä, jag ska fortsätta att öva med förhoppning om många väldoftande och välsmakande koftor friterade på bästa vis!

Efterrätten som fick avsluta denna bangladeshonsdag är Idas historia, en otoligt lyckad sådan som föll oss båda i smaken och som stod för kvällens förmodligen mest ärkebangladeshiska inslag! Jag bidrar med mina bilder av denna avslutning (se ovan) så får Ida fylla på med recept och tillvägagånssätt för er som vill prova.

Sötpotatis i kakan, såklart!

Efter vår resa i både tid och rum rundades kvällen av som sig bör med efterrätt och samtal om diverse superviktiga saker samt framslumpning av nästa veckas tema. Men först till efterrätten:

Zimbabwiska sötpotatiskakor:

45 små kakor

Ingredienser
Till kakorna:
2½ dl riven sötpotatis
5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/4 tsk salt
125 g smör
½ dl socker
1 msk citronskal
1 tsk riven muskotnöt
½ dl honung
1 ägg

Till glasyren:
3 ½ dl florsocker
1 msk citronsaft
1 ½ msk vatten

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader.
Skala och riv potatisen fint.
Riv muskot och citron.
Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke.
Rör ihop smör och socker till en pösig smet.
Blanda ner citronskal, muskot, honung och ägg.
Lägg i potatisen.
Klicka ut degen i matskedsstora klickar på en plåt.
Grädda kakorna i 7 min.

Blanda under tiden till glasyren.
Häll florsocker, citronskal och vatten i en skål.
Klicka glasyr på varje kaka.

Ät och njut, minst två helst fler!

De blev som små matmuffins om man bortser från den söta glasyren med smak av citrus som gjorde kakorna till en lagom söt godbit till teét. Rekommenderas helt klart och var busenkla att slänga ihop!

tillbaka till nästa veckas tema..bokstaven vi gavs blev B..många länder med stor potential fann vi men beslutade oss för att låta Bangladesh bli vårt resmål nästa torsdag! Det kommer att bli kryddor kryddor och en och annan historia, det kan jag redan utlova.

Zimbabwe

Vem hade kunnat ana att kvällen skulle föra oss tillbaka till mellanstadiets skolbespisning, att den autentiska zimbabweanska varmrätten skulle vara så lik, så lik vårt första "tropiska-svennemat-minne"? Dock var förrätten (igentligen försnacks) fin. Till kall öl serverade jag blandade salta nötter och stekta matbananer.


Banansnacks

-skiva mogna matbananer i 0.5 cm tjocka skivor
-stek i smör och ev. någon god krydda, i det här fallet tog jag curry
-när bananerna är nästan klara (gyllenbruna) strör man över lite ströbröd och steker ytterligare några minuter. Detta ger extra krispighet.


Varmrätten var gratinerad "skinka" (som jag ersatte med en blandning av vegetariskt bacon, majs och kidneybönor, allt i enlighet med landets basvaror) som toppades av en blandning av ananas, senap och div. kryddor. Till detta serverades ungsbakad sötpotatis, som verkligen är en kulinarisk sensation i sin enkelhet! (Avnjut gärna med olivolja och flingsalt! Hur som helst; för er som någon gång ätit "hawaiigryta/hawaiipizza/gratinerad kassler med ananas-exakt så smakade det. Dessutom fick vi genast erfara en flash-back till skolmatsalens trista lokal och i övrigt ocharmiga miljö. Igentligen borde kvällen fullbortats med ett disco med tidsenlig musik - kanske tryckare av Brian Adams, danstävling och ett snacksbord där man kunde hänga medan man samlade mod till att bjuda up.... Men hur det nu än var så var ju det här en Zimbabweansk afton, och den avslutades på ett mycket delikat litet kakvis!

Italienska vibbar!

Nuförtiden måste jag säga att Italien mest för tankarna till ärkeknäppskallen Berslusconi, framför kanske allt annat. Det kommer hela tiden grodor hoppande ur hans mun som helt enkelt tar fokus från alla Italiens fina sidor. En av dessa är givetvis maten, , vilken borde vara association nummer ett! Detta matrike fyllt av ljuvliga fräscha ingredienser som bara i sig själva är en maträtt av toppklass, tänk permesan, pinjenötter, soltorkade tomater, vin, oliver.

Att välja ur detta universum av matlockelser var som ni säkert förstår inte lätt. Min ambition var att välja att laga något autentiskt men inte för komplicerat, bestående av några av de mer typiska italienska ingredienserna. Förrätten bestämdes tidigt och bestod av en hemmagjord pesto serverad på ugnsrostat hembakat italienskt lantbröd (recept nedan). Peston, denna läckerhet tillika personlig favoritsmaksättare, uppfyller alla ovanstående krav och ansågs därför inte kunna missas denna italienska onsdag. Huvudrätten var däremot mindre given och i valet av denna gick jag helt enkelt på det första tipset som dök upp, timpani.

En rätt som i och för sig kan vara exakt hur klurig som helst att tillaga,liksom med tiramisun finns det tack och lov otaliga varianter och recpet så även på lekmannanivå (=min, Hannas nivå).Redan från början la jag autensitetsambitionerna gällande denna timpaniföreteelse ganska lågt då det känns lite som att leka Gud att ge sig i kast med de mest avancerade och traditionella italienska recepten. Man förstår ju att resultatet antagligen skulle framstå som ett skämt om det utsattes för en äkta italiensk husmoders blick. Receptet jag utgick ifrån hade pasta och ricotta som huvudsakliga ingredienser och finns på http://www.foodnetwork.com/recipes/mario-batali/spaghetti-timpani-timpano-aglio-olio-recipe/index.html, det var ingen sensation, antagligen beroende på den tråkiga ricottan jag fick tag på. Ändå, helt okej tillbehör och ett bra recept om man vill ta till vara spaghettirester som annars kan bli tråkiga och lätt förpassas till komposten.

Timpanin ackompanjerades av betydligt mer intressanta fyllda paprikor som till min glädje lyfte middagen och bidrog till att den som helhet blev en högst angenäm smakupplevelse! Otroligt enkelt och inga storslagna ingredienser! Italienska Paprikor, tydligen med en typisk smak av Apulien i sydöstra Italien, blev mycket fina och föll hela sällskapet denna afton i smaken!

Peperoni ripieni, fyra portioner.


Ingredienser
4 gula paprikor
2 färska småfranska
1,25 dl olivolja
1 knippa persilja
4 sardellfiléer (OBS! här använde jag pga sardell/sardin"allergi" i klubben istället italienska gröna oliver för att få sältan, funkade jättebra!)
2 vitlöksklyftor
4 msk nyriven parmesan
2 msk kapris
Salt
peppar

Gör så här
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Skär av ett lock på paprikorna och rensa ur dem.
Hjämna till dem i botten så de kan stå upp.
- Plocka ur småfranskorna, bara inkråmet skall användas.
- Nyp sönder inkråmet i små bitar, lägg i en skål och häll
på 3 msk av olivoljan.
- Finhacka persilja och sardeller, blanda ned med brödet.
- Pressa elle hacka vitlöksklyftorna, blanda ned med brödet.
- Salta, peppra och rör ned olivolja till det blir en
halvfast "deg".
- Fördela fyllningen i paprikorna och strö över en halv msk
parmesan i varje.
- Lägg på locket och pensla paprikorna med olivolja utanpå.
- Ställ paprikorna upprätt i en form.
- Grädda i ca 20 minuter och servera dem heta.


Till detta serverades en bönsallad med canneloni, rödlök och tomater tossad med en vinägrett bestående av färsk koriander,olivolja,balsamico och vitlök samt hembakat underbart italienskt matbröd som alla måste prova att baka! Otroligt enkelt men ser ut att vara proffsbakat och har en perfekt lite seg konsistens.

Underbart Italienskt bröd:

Ingredienser
50 g jäst, ej torrjäst
8 dl kallt vatten
1 msk salt
1/2 dl olivolja
ca 21 dl vetemjöl

Gör så här
Rör ut den smulade jästen i vattnet. Tillsätt salt och olja.
Arbeta in mjölet till en smidig deg som släpper bunkens kanter. Jäs i 2 timmar.
Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda den väl. Dela degen i två delar som sedan delas i 3 delar.
Fläta dem till två flätor.
Smörj två avlånga brödformar och lägg i flätorna i dessa. Jäs i ytterligare 45 minuter.
Sätt ugnen på 250º. Pensla med ägg och strö sesamfrön över om extra tjusigt bröd önskas!
Grädda i 15 minuter.Stäng sedan av ugnen och låt bröden grädda färdigt i eftervärmen i 15 minuter till.
Låt brödet kallna på galler under bakduk.

Garanterat succé (även för min del som annars bojkottar vitt bröd), även väldigt gott att rosta!

Mer italien i mitt liv efter denna afton hoppas jag på, särskilt önskar jag en fortsättning på tiramisukarriären Ida, det var en chokladtonad smältande dröm som helt klart kvalar in på resande magens efterrättstopp! Nästa gång, som sagt..vi ses ännu en gång på den afrikanska kontinenten.

Längtar redan.

ciao ciao italia...

Den italienska kvällens avslutning vilade på mina (Idas) axlar. Först hade jag tänkt att välja något annat än den världskända Tiramisun, men efterforskningarna visade att denna fantastiska efterrätt kan varieras i det oändliga. Varje krog, kock och mama med självaktning har ett eget recept! Interesante! Jag har läst säkert 30 olika recept och gjorde med ledning av dessa ett eget. (Misstänker dock att det inte är helt unikt hehe)

Tiramisu betyder ordagrant "dra upp mig" med innebörden pigga upp mig och är en fräch men krämig och mycket god tårta/bakelse som absolut har en "vuxen" smak. Den var oväntat lätt och snabb att göra, men inte helt billig. Vinet kan dock uteslutas.


Idas Tiramisu

3 ägg (gulor och vitor separerade)
1.2 dl socker
2 dl extra starkt, kallt kaffe
320 g mascarpone
20 ladyfingers
4 msk marsala
kakao

- rör gulor, 1 msk kaffe, socker och marsala i en stor skål i 3 minuter
- tillsätt mascarponen och rör ytterligare 5 minuter
- vispa vitor och en nypa socker i en (annan) skål till hårt vitt skum
- vik ner vitorna i ostblandningen
-doppa ena sidan av kexen i resten av kaffet och lägg ett lager i en form, ha över 1/3 av ostblandningen och sikta över kakao. Upprepa ytterligare två gånger.

Ställ kallt minst 5 timmar.

Till detta serverade jag naturligtvis en capuccino. (1/3 espresso, 1/3 varm mjölk, 1/3 skum).

En fin kväll, med fantastisk mat, underbara smaker och - som alltid - det bästa av sällskap! Nästa vecka ses vi i Zimbabwe..

kaffeost, ett fantastiskt ord.

Som avslutning på denna ostiga middag kom mitt (Hannas) bidrag som även det gick i ostens tecken, nämligen Kaffeost.

kaffeost..är inte ost med smak av kaffe.

kaffeost är en finsk efterrätt som kan liknas vid en hallomi inspirerad av svensk ostkaka. Denna ost värms och äts med hjortronsylt, eller hör och häpna, läggs i kaffet.

vi i middagsklubben lägger stort värde vid autensitet och kände oss trots viss skepsis manade att ploppa i lite ostbitar i våra kaffekoppar. Inte katastrof faktiskt, men inte heller särskilt gott..intressant dock att osten ändrade konsistens i kaffet och blev mer gummilik samt gav mycket märliga ljud ifrån sig när den indränkt i kaffe tuggades.

Med hjortronsylt var osten betydligt roligare tyckte vi båda. smakmässigt ingen revolutionerande upplevelse, men faktumet att den heter kaffeost och ska läggas i svart kaffe gör efterrätten denna finladsafton till en riktig favorit!

Finns att köpa på hötorgshallen i en lite trevlig finlandshörna där det även ser ut att finnas smarrigheter av annat slag, såsom karelska piroger för en tia! Så ta en tur dit och gå loss bland ostar och piroger!

Kiitos Finland!

Ett helt dygn har passerat sedan den finska maten fyllde våra sinnen, men jag är fortfarande överraskad och glad! Kvällen gick helt i ostens tecken, men vem hade anat att ost kunde ta sig sådana oväntade former/smaker och användningsområden i vårt kära grannland?!

Jag, Ida, hade hand om för- och varmrätt och under mina efterforskningar mottog jag en mängd tips och idéer, alla lockande. Jag vill tacka för dem och hoppas att jag snart ska få tillfälle att laga/äta finsk mat igen och då prova några av de rätter jag nu till slut valde bort.

En given deltagare på det finska bordet var surdegsbrödet. Jag bakade rallarhalvor, och hittade ett recept med en "fusksurdeg" för alla oss som inte har en gammal surdeg hemma för jämnan. Min enda skepsis kring detta recept är förekomsten av kinesisk soja... det känns inte helt autentiskt, men det är lätt att bortse från när man smakar dessa sega, bruna godbitar. (För er som inte känner till rallarhalvor påminner de om en gammal sula. Fast god.)
Till dem serverade jag en av de finska favoritostarna (allt enligt säkra källor): MUSTAPEKKAN! En färskost, med smak av paprika, helt täckt i svartpeppar. Hanna identifierade genast osten som en vegetarisk pepparsalami! Konsistensen påminner lite om en hård chevré. Denna lilla läckerbit hittade jag i det eminenta finska ståndet i hötorgshallen.


Rallarhalvor

Dag 1

Lös upp 25g jäst i 2 dl ljummet vatten och tillsätt 1 dl grovt rågmjöl och 1 dl rågsikt. Täck över och låt stå i rumstemperatur. (Detta om du inte redan har en surdeg).

Dag 2

Lös 25g jäst i surdegen och tillsätt 4 dl ljummet vatten.
Tillsätt 2 tsk salt och 2 msk kinesisk soya samt 8 dl grovt rågmjöl och 4 dl rågsikt.
Arbeta ihop till en deg och låt jäsa 1 timme.

Sätt ugnen på 275 C.

Knåda degen på mjölat bakbord. Dela i två och dela varje del i 10 delar. Forma varje del till en boll och platta ut till ca 1 cm tjocklek på plåt m bakplåtspapper. Nagga kakorna och grädda i 14-15 min. (Ingen jäsning innan).

Låt svalna under duk på galler och skär sedan runt kanten med vass kniv och riv i sär.


Till varmrätt bestämde jag mig till slut för en finsk pirog. Till skillnad från de karelska pirogerna som påminner om det som vi i Sverige kallar pirog, är den finska pirogen - piirakkan - mer av en paj. I det här fallet en trattkantarellpaj;


Suppilovahveropiirakka

400g fryst smördeg
4 dl torkade trattkantareller (jag använde ca 2 dl + 5 dl färska champignoner)
1 stor lök
1/2 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar
1 nypa vardera av mald nejlika och muskotnöt
3 msk smör
150g riven emmentalost
2.5 dl gräddfil
2 ägg

- klä en smord form med smördegen

-stek hackad svamp och lök i smör tills vätskan ångat bort. Tillsätt kryddorna.
-blanda ost, gräddfil och ägg.

-häll svampblandningen i pajformen och häll oströran över.
-grädda i 200 c i ca 30 min.

Detta serverade jag med rårivna morötter.


Jag som i vanliga fall inte är så förtjust i paj, varken pajdeg eller äggstanning tyckte att det här var jättegott! Otroligt enkelt och går ju att variera i det oändliga.

Det finska köket verkar spännande och i mångt och mycket väldigt olikt det vi äter som husmanskost här i mellansverige. Dock har jag förstått att likheterna mellan köken blir större längre norrut i landet. Efterrätten är ett kapitel för sig, fantastiskt, ett event och en överraskning i både utförande och smak. En sjukt rolig kväll alltså!

Frukt ÄR INTE efterätt ju...

Mina efterforskningar i Tanzanias efterrättsdjungel pekade alla i samma riktning; Fruits of Africa-pie. Detta bakverk verkade bestå av någon sorts smördeg, någon sorts fruktkompott/gelé och ett täcke av vispad sockergrädde med kokos. Det lät inte jättegott och jag kände mig inte manad att stå för ännu en av matklubbens oätbara deserter. Därför, med Den resande magens enhälliga beslut att frukt INTE är efterrätt i åtanke, tolkade jag denna paj på det mest autentiska vis jag kunde. Jag lärde mig även att färsk frukt, så som papaya och ananas, ofta åtnjuts med honung och riven kokos, så jag tog fasta på detta och serverade således färsk ananas med honung och kokos. Till detta bakade jag små havrekakor, modell havreflarn (fick symbolisera pajdegen) och grädden fick ge plats för vaniljsås (eftersom 50% av klubbens medlemmar inte är överförtjust i vispad grädde). Det var en ganska lätt efterrätt, men som stämde väl med huvudrätten och trots allt fick lite tyngd, tack vare kakorna.

För att besluta om nästa veckas land använde vi oss av klassikern "lappar i hatt" och drog, än en gång, F. Så på onsdag ser vi fram mot Den resande magens första besök i Skandinavien - Finland. Terve!

Tanzania, Karibu sana!

Igår var det Tanzanias tur att sätta sin prägel på Den resande magens sammankomst.

In i det sista var det mycket osäkert om jag, Hanna, skulle få till något denna vecka på grund av tidsbrist. Som vi förstår kräver allt forskande vissa förberedelser den veckan man har huvudrättsansvar. Turligt nog har jag tillbringat en hel del tid i lite olika afrikanska länder inklusive självaste Tanzania och bestämde mig således för att lita på min lokalkännedom och hoppa över tidskrävande (men otroligt rolig) research.

Påpeppad av Ida som betonade att jag ju nästan kan räkna mig som infödd släppte jag prestationskrav, press och lät känslan styra!

Så här i efterhand är jag mycket glad, maten blev toppen. Trots sin enkelhet och hastiga tillkomst blev smaken för mig en liten resa tillbaka till Tanzania, där recepten till kvällens rätter insamlats och nedpräntats av min medresenär Marlene (för övrigt gäst på tema Honduras). På grund av min oförberedda avlappnade chillstil så blev jag dock tvungen att ändra vissa detaljer i dessa recept. Några inslag såsom mungbönor som ska blötläggas i åtta timmar visade sig svårtlösta för någon som är lite oplanderad och går på känsla, resultatet är som bekant det viktiga och min stand in gröna linser visade sig utgöra ett utmärkt bönsubstitut!

Tack för recepten Marlene och även härliga Jacinta långt därborta vid Lake Victoria, nu sprider jag dem vidare:

Spenagryta med jordnötter:

ca. 300 g Bladspenat
1 lök
1 vitlöksklyfta
ca. 1,5 dl saltade jordnötter

Stek lök, vitlök och vänd sedan i bladspenaten. Låt puttra några minuter, tillsätt sedan jordnötterna och mixa allt med en stavmixer.

Det blir likt en pesto i konsistens och utseende, även vissa smaklikheter finns av någon underlig anledning. Man äter ju i och för sig med ögat sägs det så det är ju logiskt. Fantastisk med en slags Fattigmanspesto där billig spenat och billiga jordnötter blir en smakgenväg till betydligt dyrare ingredienser som basilika,pinjenötter och permesan. Här ligger inget dolt stereotypiserande eller dömande av Tanzania eller det afrikanska köket som fattigt eller sämre än det italienska. Det är en bra sak med fattigmanspesto, mycket smartare än dyrpesto..bara så ni politiskt korrekta vänner som läser inte låter er förfasas,hehe.

Gryta nummer två..för ja, det behövs något mer än gryta nr 1, vanligat är också att man har lite olika grytor och ofta kyckling, särskilt när man har gäster eller en lite festligare middag.

Mungbönsgryta:

3 stora tomater
sisådär 2,5 dl gröna linser (mungbönossubstitut)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
grönsaksbuljong, 2 tärningar
curry
peppar

Stek lök, vitlök, mosa sedan lätt ner skuren tomat och stek allt tillsammans med curryn. Fyll på med kokta gröna linser i önskad mängd, tillsätt buljong och peppar, låt puttra några minuter. Jag fuskade och tillsatte även en matsked tomatpuré för att få lite mer såsighet i grytan.

Servera dessa båda grytor med ris och gärna en bit bröd. I Tanzania äter man sk. chapatis, inte helt olika de indiska smarriga nanbröden, så något i den riktningen passar utmärkt att doppa i den dippliknande fattigmanspeston!

Så, Karibu sana*, ni som vill låta er bjudas in till det afrikanska köket, med start i kulinariska Tanzania! Efterrätten gjorde Ida, den var en perfekt avslutning på måltiden och ännu en gång förvånas jag över hur vi trots noll kommunikation angående rätter lyckas balansera dessa så perfekt och smakfullt.

*Karibu=välkommen, Sana = mycket..(ps. jag har pluggat swahili och kan ca tre ord, det är stort)

Algerisk megalunch

Torsdagen bjöd på extrainsatt matklubb i lunchversion med Algeriet som tema. Detta på grund av våra mycket efterlängtade långväga vännen Eva-Lotta och John. Dessutom förärades vi även närvaro av Lucas och Xolani, samt Sahara och Alegra. Det kunde ju inte bli annat än succé!

När jag (Ida) vaknade på morgonen och hörde att just idag var dagen för det algeriska valet bugade jag mig ödmjukt och tänkte "ödet ville onekligen att den resande magen skulle laga algeriskt just på skärtorsdagen". Jag menar, vilka är oddsen?!?

Eftersom det var lunch tog vi bort förrätten, men jag stod för varmrätt och det fanns en hel del lockande recept för ickeköttisar. Jag lutade länge åt en blomkålsgryta men i sista stund ändrade jag mig till en Algerisk Chili. (Tur, då blomkål är i princip det enda som John verkligen inte tycker om!) Den var såväl smakstark som smakrik och dessutom lätt att göra och grävde inga hål ens i min tunna plånbok. Ett verkligt tips om man vill laga till många!


Algerisk Chili (8-10 port)

1. 3 burkar små vita bönor
2. 1.25 dl olivolja
3. 2 stora rivna lökar
4. 4 små röda chili, urkärnade
5. 30 pressade vitlöksklyftor (!!! jo, det ska vara så, jag tog dock 20 stora)
6. 2 msk paprikapulver
7. 1 tsk malen svartpeppar
8. 3 msk malen spiskummin
9. 380g tomatpuré
10. 4 hackade tomater
11. 1 l vatten + en buljongtärning
12. 4 lagerblad
13. lite cayennepeppar
14. en kruka vardera av persilja och koriander
15. salt

- stek löken mjuk i oljan, ca 6-8 min i en stor kastrull
- ha i 4-8 och stek 2-3 min
- ha i tomatpurén och stek 2 min
- ha i de hackade tomaterna och 2.5 dl vatten och låt koka upp
- ha i resten av vattnet och buljongtärningen samt lagerblad, cayenne och hälften av persiljan
- häll i de avrunna bönorna och låt puttra i ca 20 min
- ta upp chilin och lagerbladen
- krydda med resterande persilja, koriander och salt

Servera med matlagningsyoghurt och couscous. Jag kokade den enligt anvisningarna på paketet men lade också i några nävar russin.



Till detta fick vi av våra gäster även lite algerisk kuriosa i form av bild på flaggan, nationalsångens text (oerhört krigiskt nationalistisk!!) samt några fantastiska listor (ett område där gästerna lätt kan utnämnas till expertis). Dessa kommer senare att publiceras här på bloggen.
God mat, gott folk och påsk till på köpet gjorde dagen till en fest. Precis som sig bör.
Glad påsk!

Här kommer jag Hanna, med en lite sen instickare..Efterrätten låg på mitt bord denna algeriska lunchbjudning.

Jag följde ett recept som inte alls blev som det verkade i själva beskrivningen, men gott blev det iallfall..mandelkakor med citronsmak pudrade av florsocker.

Makroud el Louse

250 g sötmandel, skållad
1,25 dl socker
1 ägg, lätt vispat
ca. 0.5 dl vatten
rivet citronskal från en halv citron

Mixa skalad sötmandel ca. 250 g, med 1,25 dl socker (jag använde stavmixer och tillsatte lite vatten med nötterna för att undvika nötsprutning över hela lägenheten.)
Lägg mixen i en skål, gör ett hål och rör ner ägget tills allt är blandat. Här kommer det kritska och konstiga i receptet..det står att detta ska knådas, men det gååår inte, smeten är en kladdig smet och kan långtifrån knådas..så strunt i det och klicka ut den i lagom stora kakbitar på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i12-15 min i 175 grader.

Kakorna ska när de svalnat doppas i en sockerlag, koka 2.5 dl vatten med 3/4 dl socker tills sockret löst sig, låt svalna till rumstemp och doppa sedan kakorna i vattnet och dutta därefter i florsocker.

(Åhh, jag älskar att jag fick använda ordet dutta, som Eva i Björnes magasin ni vet..bra ord faktisk, men ganska töntigt också).

bilder kommer inom kort, som även bevisar att det för första gången i Den resande Magens historia fanns män vid bordet, trefvligt tycker vi!

yack-yucca

Helt ärligt vet jag inte hur jag ska tolka detta, att jag hela två gånger tillagat oätliga efterrätter. Men igår var det återigen dags. "Pastel de Yucca con leche condensada" - yuccakaka med kondenserad mjölk. Jag spenderade avsevärd tid på reaserch, och då yuccan (a.k.a. cassava) är en stapelvara i Honduras med omnejd kändes kakan spännande och är antagligen mycket autentisk. Förutom en liter riven yucca innehöll kakan ägg, socker, kokosmjölk, och torrmjölk och smaksattes med bl.a. vanilj, kanel och muskot. Det blev en enorm kaka - desdå värre då den verkligen inte var god. Konsistensen påminde om en kombination av pudding/ostkaka. Likaså smaken, fast jag tror inte att man skulle tycka om den, även om man gillade pudding/ostkaka... Dessutom hade anrättningen en färg inte olik den som rå riven potatis får om man låter den stå ett tag. Beige. Grå... Det enda som var fint var den kondenserade mjölken som skulle hällas över anrättningen (kanske för att dölja såväl utseende som smak) men den kan jag ju tyvärr inte ta åt mig någon som helst ära för. Som tur var provsmakade jag lite innan jag for i till kvällens tillställning, som utspelade sig i det fasionabla Hammarby Sjöstad, och fixade en backup. Mango och banan-gino med kokos och resten av den kondenserade mjölken. Det kändes mer som att det BORDE vara någon i den stilen man äter i Honduras... lätt, sjukt sött och gott.

Dock skimrar minnet av kvällen, även för mig, i cevichens vackra färger, och med dem på näthinnan har jag höga förväntningar inför torsdagens "den resande magen goes algerian lunch"!

Ceviche, vi älskar dig!

Ceviche stavas gårdagens succe. Denna svala latinamerikanska förrätt förekommer i en rad olika varianter, huvudprincipen är att fisk gravas i lime eller citron vanliga ingredienser är koriander,chili men utöver detta finns alltså en mängd varianter. Själv gjorde jag en mix av två olika recept:

Hannas Ceviche:

ca. 100 g laxfilé
saften från 5 lime
saften från en halv apelsin
en kruka koriander
en röd chili
en vitlöksklyfta

skär fisken i små tärngar, ca. 1 * 1 cm, täck med lime och apelsinjuise och blande med hacka chili,koriander och vitlök och blanda ihop med fisken och juicen. Låt stå ca. 1 timme i kylen täckt med plast.

En avokado
En lök
ca. 200 g skalade räkor

Hacka löken och skär avokadon i lagom bitar, blanda tillsammans med räkorna i fiskröran. Låt stå några minuter till i kylen.

Servera i dina vackraste glas så blir det extra festligt och fint, garnera med en kvist korander och avnjut med ett glas kall ekologisk öl med en limeklyfta i.



Fantastiskt gott och väldigt enkelt. Man kan använda vilken fisk man vill men helst någon med mild smak. Själv satsade jag på att försöka göra denna delikatess till ett överkomligt pris och köpte därför billigast möjliga fiskalternativ vilket absolut inte inkräktade på smakupplevelsen. För er som har lite större matkonto rekommenderas dock givetvis att köpa sjysst fisk som är både miljömässigt okej och smakmässigt vassare än fryst laxfilé och räkor i lake.

Så till huvudrätten denna Honduriska afton. Sötpotatissallad med färska grönsaker och fetaost (ja, feta känns inte jätteautentiskt men stod i receptet och är förmodligen en nödlösning för en viss hondurisk ost som inte kan hittas på andra ställen så lätt) till denna salld serverades mango glazed chicken. Recept på salladen finns på

"kycklingen" blev till quorn och var högst enkel, då det inte gick att få tag på mango..om man inte ville använda typ en stenkross för att mixa den till puré, användes istället en färdigsås, Santa Maria Tropical Salsa innehållande just mango . Denna fick täcka quornbitarna som först penslats med lite olja, salt och peppar innan de bakades i ca. 200 grader i 20 min. Överraskande god och väl passande till sötpotatissalladen.

Kvällen var en hit, inte minst beroende av att vi dessutom hade en mycket trevlig gäst som denna måndag var Marlene. Med sin entusiasm inför maten gav hon middagsklubben självförtroende och en massa ny inspiration. Även gav hon oss ny kunskap genom sitt kluriga quiz och lät oss även använda hörselsinnet som fick ta till sig tonerna av Honduras nationalsång ( i två olika versioner dessutom, syntversionen var sådär men åh en sån glädje ändå!).

Vår gäst hjälpte oss även med metod för att få fram nästa tema, som kommer att äga rum redan på torsdag. Då har Den resande magen en extrainsatt lunchbjudning till det fabulösa malmöbesökets ära. Eva-Lotta och John. Hjärtligt välkomna till en lunch i Algerisk stil.

Men, innan dess..lämnar jag ordet till den honduriska efterrättsmakerskan som måste redogöra för den i matklubbens historia andra gång en efterrätt inte kunnat ätas upp..

texaspecan..

jag blev glad och även lite förvånad över att jag inte tänkt på det direkt, texaspecan..det lär ju ha med Texas att göra och därmed kvalificera sig som efterrätt på tema Texas.

själv blev jag lite besviken på den pecanpie som under bakningen doftat så obeskrivligt lockande..men idag åt jag resterna och blev mer imponerad. kanske var det den tillhörande marsán vaniljsåsen som gjorde susen. iallafall här följer recept för er som vill prova göra er egen pecanpaj, det var lätt så sätt igång.

glöm inte vaniljsåsen..

Antal portioner: 6
Färdigt på: 3 tim 25 min

Ingredienser

Pajbotten:
4 dl mjöl
2 msk socker
150 g smör
1 tsk ättika
2 msk iskallt vatten
Fyllning:
2 st ägg
1.2 dl socker
0.5 tsk salt
2.4 dl ljus baksirap
1 msk smör, smält
1 st vaniljstång, innanmätet urskrapat
3 dl pecannötskärnor
1 msk vetemjöl
Till servering:
Vaniljglass av hög kvalitet..fast jag röstar på vaniljsås! kesella med vaniljsmak funkar också.

Gör så här
1. Pajbotten: Blanda alla ingredienserna snabbt i en skål. Knåda degen tills den är jämn och smidig. Låt degen vila cirka 2 timmar i kylskåpet.

2. Kavla ut degen mycket tunt och klä en smörad pajform om cirka 25 centimeter i diameter. Picka degen med en gaffel och ställ in i frysen medan du förbereder fyllningen.

3. Fyllining: Sätt ugnen på 175 grader. Vispa äggen luftigt i en skål och tillsätt sedan socker, sirap, mjöl, smöret och innanmätet av vaniljstången. Blanda väl.

4. Strö pecannötterna i botten på pajskalet och täck med fyllningen. Ställ in i ugnen på mellersta falsen i cirka 40 minuter, eller tills mitten av pajen är fast. Låt svalna i ungefär 30 minuter.

5. Skär upp tårtbitar och toppa med vaniljglass. eller dränk i vaniljsås..

Jag måste avsluta med att betona att den var god, faktiskt, jag var bara lite gnällig för att en den inte blev exakt så som jag föreställt mig. men ibland blir det som bekant inte som man tänkt sig, men det fina är att det oftast blir bra ändå!

Ett misstag som gjordes från min sida var att använda en form med löstagbar botten vilket resulterade i att en del av fyllningen läckte ut..och blev till lite olika knäcklager runtomkring på plåten, detta hade varit godare på själva pajen än som små halvbrända bortskrapade bitar..som efter några dagar i kylen nu förpassats till komposten.

I övrigt måste jag såhär i dessertrapporterandet hylla en riktig godbit som jag bjöds på hos Mikaela och Erik som hade fixat maffiamiddag..het tomatsås med fin pasta som toppades med en fantastisk smakupplevelse i form av canoli, en slags knyten av hård deg med chokladtäckt insida fylld med sval ricottaost. jag blev kär! Finns tydligen bara att köpa på två ställen i stockholm (odenplan och sickla) och är importerade (djupfrysta) från självaste Italien. Något som kändes aningen okorrekt med tanke på att vi avnjöt denna delikatess med släckta lampor i ljusens sken firandes earth hour..hehe. Ett projekt vore att lära sig baka dessa canolis, kan vara ett lifetime projekt men så värt.

men, nu är det inte just Italien som är fokus utan självklart den sydamerikanska delen av världen..närmare bestämt Honduras!

sydstatssnack!

Vilken fantastisk kväll! Helt i enlighet med tongångarna kring den amerikanska södern ackompajerade vi middagen med samtal om religion och andlighet. Om nyreligiositet och SEKTER! Själv är jag ju lagd åt det fanatiska hållet och är mycket glad och nöjd över att ha en blivande sektexpert som bästa vän och matklubbsmedlem. (För er som inte vet det är Hanna blivande gymnasielärare i religion och samhällskunskap!) Hannas kunskaper i området är både aktuella och gedigna medan jag tillhandahåller diverse kuriosa taget från diverse redan glömda sammanhang. Denna mix är genial! Nästa vecka har Hanna lovat att bjuda på lite specialinfo om Scientolgerna, till min stora förtjusning! Jag vill så gärna veta vad det är för gud som gillar tysta förlossningar och som får Tom Cruise att äta upp sin frus moderkaka! Att de dessutom försökt anlägga landningsbanor för ufon på heliga berg gör det hela så mycket mer intressant.

Men till maten, mina vänner!
Texas stod på menyn (och ja vi vet att det INTE är ett eget land... Men jag vill gärna informera om att det HAR varit det. Från 1836 till 1846.) Och jag stod för för- och varmrätt.

Det finns exakt HUR mycket som helst om texas mat på nätet och det verkar vara väldigt mycket väldigt gott. Hur som helst beslöt jag mig för att köra två olika stilar på förrätten och varmrätten.

Förrätten blev en "creamy spinach and artichoke-dip" som var mild och smakrik med cream cheese, citron och gräddfil. Till den åt vi tortillachips, celleri och grissinis.

Varmrätten måste jag rekommendera;

Chicken MOLE (I mitt fall Quorn Mole).
Jag bara kunde inte låta bli. En gryta med choklad. Jag vet att det låter lite skumt men oh, den var kryddig, ganska stark (mycket chili!) med ett smakdjup som andades koriander och mörk choklad. Riktigt gott!!
Till den serverade jag ris och en alternativ cole slaw, på rödkål, sambal olek, fänkål, citron , salt och socker. Detta då vissa av klubbens medlemmar inte är överförtjusta i majonnäs....

Båda recepten finns på www.texascooking.com, en fantastisk receptsite med massor av artiklar om mat, traditioner och typ "spending the day making mole".

Efter detta bjöd Hanna på en underbar Pecanpie till vilken planeringen av Den resande magens första studie- och njutningsresa påbörjades!!!

Nästa vecka ses vi i Honduras.

Onsdag i Oman

Sultanatet Oman... Jag, Ida, hade efterrätt den här veckan och mina efterforskningar lät mig förstå att i Oman är ingenting en efterrätt om det inte akompanjeras av Kahwa, ett arabiskt kokkaffe smaksatt med kardemumma. Svart som natten, hett som kärleken och sött som synden. Som någon så vackert och träffsäkert ska ha beskrivit det arabiska kaffet... Till Kahwan gjorde jag en dadelkaka, som var inte helt olik en smulpaj i smak och konsistens men med en lite knäckig seg känsla. Supergod!! Och lätt att göra.


Omansk Dadelkaka

2 1/2 dl vetemjöl
2 1/2 dl havregryn
1 1/2 dl farinsocker
1/4 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
125 g smör
2 1/2 dl hackade dadlar (jag använde färska)
1 1/4 dl vatten
juice från en citron
1 1/4 dl nötter (jag använde valnötter)

- koka dadlar och vatten i ca 5 min. Ha i citronjuice och nötter
- blanda mjöl, gryn, socker, bakpulver och bikarbonat
- ha i smöret och nyp ihop till en deg
- pressa ut ca 3/4 av degen i en form, ca 25 cm
- lägg i fyllningen
- strö över resten av degen och pressa lätt med händerna
- grädda i ugn ca 30-35 min, 175 C

servera varm eller kall


Det blev en fin avslutning på en fin kväll. Den omanska maten var smakrik men inte stark, till skillnad från mycket annan mat från den arabiska halvön. Varmrätten var mild och gick hem både hos mig och lilla Sahara och det är lätt att föreställa sig olika variander av den. Kanske med fetaost eller lite nötter!

Samtalet slingrade sig från grisar och vegetarisk mat till glasslunch (kommer snart!!) och nästa veckas landning.... i TEXAS!!!

Oman, ris och ros!

Igår vigde Den dansande magen kvällen åt den omanska matkulturen. Sultanatet Oman blev det självklara valet efter förra veckans framslumpning av bokstaven O och vi anade snabbt att detta arabiska land hade mängder av vegetariska godsaker..framför mig så jag falafel, bönröror, hummus, couscous och mynta i mängder.

jag började min sökning efter lämpliga recept och info om det omanska köket och fann till en början i stort sett ingenting..mina tankar gick genast till de svårigheter som förra veckans östtimor innebar i fråga om att finna vägledning. Efter lite nya försök kom jag över ett recept på gazpacho Oman som lät lovande, på samma sida upptäckte jag sedan en skatt av recept indelade under olika kategorier varav en hel sådan var vigd åt vegetariskt. perfekt! mycket lät intressant, särskilt vill jag flagga för en slags paneerbollar som ligger på food to do listan, men till slut föll mitt val på något som verkade hyfsat enkelt både i smak och att tillaga, nämligen Spinach Mushroom Rice Bake.

Gazpacho Oman, kall tomatsoppa, varför jag valde den förstår jag inte riktigt för kall soppa har aldrig känts särskilt aptitretande för mig. Hursomhelst, middagsklubbens mission är att lära sig nya saker vad gäller både matlagning och smak så mitt val var något av en chansning och smakutmaning. Tyvärr resulterade det i att någon (jag, Hanna) för andra gången i Den resande magens historia inte kunde äta maten pga hotande uppstötning. Jag kunde helt enkelt inte få ner den där soppan trots att smaken var väldigt fin så var det något som inte ville ner, min gissning är att det var gurkan i soppan som ställde till det.

Huvudrätten som var en slags bakad lätt ostmarinerad svamp och spenat risgratäng var däremot till största belåtenhet! Det kunde dock ha funnits något tillbehör till denna, förslagsvis marinerad qurnfilé eller linsbiffar. Kanske berodde det mest på frånvaron av förrätt för min del, Ida tyckte att det var helt och hållet tillfredsställande vilket känns som ett gott betyg trots allt. till risgratängen serverade jag en enkel sallad med riven morot och tomat tossad med lite vinäger och örtsalt, bra att bryta med lite färg och syrlighet.

Efterrätten var helt klart kvällens starkast lysande stjärna, en dröm av söta dadlar och krispig pajdeg med inslag av citron och toppad med nötter. kan det bli bättre, Ida får berätta mer om hur denna läckerhet skapades! Lyckans ost som jag är fick jag med mig en rejäl matlåda innehållande enbart efterrätt och har förgyllt denna torsdag med dadelkaka samt även förgyllt min kollegas dag genom att bjuda henne på en smakbit. det uppskattades och receptet efterfrågas!

Nästa veckas bokstav var något av ett litet projekt att slumpa fram. Ett första försök med att spå i kaffesump övergavs då det visade sig leda till alltför mycket godtycklighet och för lite slump. Därefter använde vi skal från en klementin som kastades bakom ryggen och som alltså skulle landa i något som liknade en bokstav övergavs även det av ungefär samma orsak som kaffesumpsmetoden. Det som till slut ledde oss till nästa veckas tema var min mamma Susanne som ringdes upp och ombads gå ner till en specifik bokhylla i källaren, ta första boken högst upp till vänster (visade sig vara Ödets dotter av Isabel Allende..det ni, vi önskade att det var en hint om sydamerika), därefter fick hon säga oss första bokstaven på rad 10 på sidan 100. Bokstaven är T.

Temat är Texas. Och ja, vi vet att det inte är ett land. Trots att både jag och Ida inte läste USAs geografi på det allmänbildande mellanstadiet så vet vi detta, att det är en delstat (som tur är så hade middagsklubben redan i ett tidigt skede beslutat att delstater är godkända som teman). Det kommer att bli grymt! Äntligen, efter allt ris och sofistikerade svala rätter, dags för stora burgare, marschmallows och annat bisarrt.

Nedanför finns recepten på Omanrätterna, har upptäckt att länkarna här inte går att följa..så innan det styrts upp får recepten ta plats här!

Spinach Mushroom Rice Bake

Ingredients

For the buttered rice layer
1 cup basmati rice, washed and drained
1 Onion, sliced
2 tablespoons butter
salt to taste
For the spinach Mushroom vegetable
1 Onion, sliced
1 bunch spinach, chopped
8 to 10 Mushrooms, sliced
1/2 teaspoon carom (ajwain)
1/4 cup grated Cheese
2 tablespoons butter
salt and pepper to taste
For the garnish
1/2 cup sliced Mushrooms
1/2 cup grated Cheese
a sprig of parsley

Directions

Heat the butter in a pan and add the Onion slices.
Fry for 2 minutes and then add the rice.
Stir for 2 to 3 more minutes and add 2 cups of water and salt.
Simmer till the rice is cooked.
Each grain of the rice should be separate. Keep aside.
For the spinach Mushroom vegetable Heat the butter and fry the Onion with the carom for 2 minutes.
Add the spinach and Mushrooms and cook for 5 minutes.
Add the Cheese, salt and pepper and allow the mixture to dry a little.
Remove from the flame and keep aside.
Lightly butter a 6" diameter baking dish.
Arrange the buttered rice layer on the bottom of the baking dish.
Spread the spinach Mushroom vegetable on it.
Top with the sliced Mushrooms and the grated Cheese and bake in a preheated hot oven at 200 degree C (400 degree F) for 10 to 15 minutes.
Add a sprig of parsley and serve hot.
Tip: You can also serve both the dishes separately.


Gazpacho Oma
Ingredients

cucumber 1 no.
tomatoes, finely chopped 2 nos.
capsicum seeded & chopped 1 no.
Canned ripe olives, drained 1 can
Limejuice ¼ cup
chicken stock 3 cups
tomato juice 1 cup
garlic, minced 1 flake
Spring onions, sliced ½ cup
thyme, chopped 1 tbsp

Directions

Peel, cut the cucumber, remove the seeds and chopped finely.
Mix the chopped cucumber, olives, chopped tomatoes, chopped capsicum, limejuice, chicken stock, tomato juice, minced garlic, chopped spring onions & thyme in a bowl.
Cover and refrigerate for 4-5 hours or till the next day.
Serve chilled.

på grisarnas sida!

sorgligt så sant det är sagt Ida.

Jag ställer mig på grisarnas sida och vill samtidigt passa på att mana alla GI/atkins eller vad det nu än är för metod-köttsmaskare till eftertanke. Det är omoraliskt att äta en kost till största delen baserad på kött med enda ursäkt att det gör en smal. Kom igen, ni hör själva hur det låter...inte så hälsosamt mot varje sig dig själv, våra vänner djuren, naturen eller för den delen de människor som lever i områden som påverkas negativt av klimatförändringarna. dvs oftast redan väldigt fattiga.

Så, för att använda ett gammalt ord som av någon anledning helt tycks ha försvunnit ur det svenska allmänna språkbruket, SOLIDARITET för tusan, med alla små grisar, människor och luft och jord och träd och hav!

...Oops, kom på att någon slags klubb på Berns faktiskt döptes till just det för ett tag sen så det kanske trots allt är ett ord på frammarsch...måste sluta bete mig som en halvbitter fördomsfull kulturtant med vurm för 70-talets slagkraftiga agitationsliknande uttryck och inte vara så misstänksam mot att dagens språkbruk är starkt individualistiskt och inte rymmer ord som solidaritet .

Eller inte.

För att nämna något som är glatt med denna dag så är det att det bara är en dag kvar tills Den resande magen beger sig genom smakens magi till självaste sultanatet Oman. Jag kan avslöja att resan redan påbörjats och i min kyl står förrätten och gör sig beredd. Middagsklubben imorgon har ett väldigt intressant tema att se fram emot då Oman tycks vara ett land med en matkultur som rymmer mängder av spänning för nyfikna vegetarianer.

Förrsten så såg middagsklubben just ett stjärnfall och hann önska sig att våra vänner väljer bort köttbiten för bara en dag denna vecka. solidaritet ni vet.

svinsorgligt

Idag, då radio fyllts av livsmedelsverkets rapport om de levande kokta grisarna, vill jag verkligen slå ett slag för en kost utan kött. Kom igen, det är INGEN bantningsmat, det är INTE trist och smaklöst och man behöver verkligen INTE gå från bordet hungrig. Dessutom är en vegetarisk kost billig. Även om man äter och älskar ost.
Det är lätt och gott att ta ställning mot det djurplågeri köttindustrin innebär!

Östtimor

Oh så svårt det var! Inte nog med att Östtimor bara varit självständigt sedan 2002, den unga staten har dessutom lidit stor brist på mat. Att söka på "East Timor + food" renderar träffar på FNs matprogram och diverse listor över östtimoresiska stapelvaror. Således fick kvällen bli ett historiskt minnesmärke över kolonialism och ockupation. Jag, Ida, stod för för- och varmrätt och såg min chans att lära mig själv och mina medätare lite om Östtimors historia. Kvällen i fråga hade vi Agnes som gäst!

Till förrätten talade vi om det långa portugisika styret,som pågick från 1600-talet fram till 1975. Detta över en portugisisk kikärtssallad med koriander, spiskummin, vinäger och ugnsbakad vitlök. Denna långa invation lär ha gjort en del avtryck i den östtimoresiska matkulturen, och portugisiska är även landets officiella språk, tillsammans med tetum.

Nio dagar efter landets självständighetsförklaring invaderades Östtimor av Indonesien. Ockupationen var blodig och minst 200 000 människor uppskattas ha mist livet. Därav omkring 20 000 i rena avrättningar och resten i svält och sjukdom. Informationen smälte vi över varsin tallrik "Bebotok Sapi" - indonesisk köttfärslimpa, kvällen i ära tillagad av glutenfärs, s.k. "kinafärs".


Bebotok Sapi
1. 225g köttfärs
2. 1 liten finhackad lök
3. 2 klyftor finhackad vitlök
4. 4 rivna macadamia nötter
5. 1 tsk mald koriander
6. 1 nypa vardera mald spiskummin och mald ingefära
7. torkad röd chili, efter smak
8. 1 nypa riven citrongräs
9. 1 msk tamarindjuice
10. 1/2 tsk salt
11. 2 msk olja
12. 250 ml cocosmjölk
13. 1 hårdkokt fint skivat ägg

- blanda 1-4 i en skål med händerna. Tillsätt 5-10 och blanda.
- värm oljan i en stekpanna och fräs blandningen tills den tar färg.
- tillsätt cocosmjölken och låt den koka in nästan helt och hållet.
- klipp bitar 18x18 cm av folie och täck en skiva ägg med ca 2 msk färs.
- knyt ihop paketen och ångkoka i en timma.


Till detta recept fanns varken bild eller angivelse om hur många personer det var beräknat för. Jag serverade det med ris och då skulle jag säga att det är lagom till två - tre som huvudrätt.


Maten var mycket god, men inte överväldigande. Det passade bra med tanke på den allvarsamma historia den berättade. Till den smakrika efterätten (Jag lämnar den till Hanna) bidrog Agnes med en mycket politisk korrekt frågesport som Hanna nästan klarade felfritt. (Hon är nu mera inofficiell expert på Östtimor!).

Genom att dra ett kort var ur en kortlek slumpades ännu en gång en landlös bokstav fram - ä. (Märkligt, så säg!) Nästa omgång resulterade i O. Så på onsdag står Sultanatet Oman på matsedeln, och jag kan bara säga att det verkar lovande!

Georgisk matglädje!

Georgien bjöd alltså på överraskande god mat! Sin gråa nyans till trots måste både för och huvudrätt beskrivas som ytterst läckra och med mycket karaktär.

Förrätten kom att bli ostfyllda bröd, sk. Khachapuri. Överrallt där det står något om georgisk mat nämns denna rätt och jag gjorde därmed tolkningen att denna absolut inte kan missas under temat georgien. Recept efter recept lästes och förvirringen blev bara större då det visade sig att det tycks finnas lika många olika recept på khachapuris som det finns recept om ni förstår. Med jäst,utan jäst, med bakpulver, friterade, bakade i ugn, med bönor eller utan, med saltad ost eller absolut inte saltad ost osv osv. Det hela slutade med att jag gick den säkra svennereceptvägen även denna gång. Lyckligtvis visade det sig nämligen att fler än jag och Ida intresserat sig för georisk mat,bland annat Dangens NYheter där det i artikeln Dukat för grillfest a la Georgien beskrivs hur det matfestas på georgiskt manér! Här fann jag ett betydligt enklare ostbrödsrecept som fick bli min inkörsport till den georgiska matens värld. DN talar förvisso om chatjapuri vilket skulle kunna vara en helt annan rätt, men min tolkning är att det bara rör sig om olika stavning och inte olika rätter då det ser ut att vara samma princip som Khachapuri. Med smördeg istället för egenproducerat och friterat bröd blev det till en barnlek att få ihop förrätten. Jag använde mig av färdig smördeg och täckte varje bit med en mix av lätt saltad riven ost, keso och ett ägg, därefter kneps ändarna ihop likt små piroger och penslades till sist med ett ägg. In i ugnen på 200 grader i ca. 30 min. recept på http://www.dn.se/mat-dryck/recept/chatjapuri-1.730118

Chatjapurisarna blev en högst smarrig aptitretare som nästan blev ännu smarrigare på grund av att den var så busenkel att göra! Den smälta osten gick särskilt hem hos Sahara 2,5 år, däremot visade hon mindre intresse för själva den omgärdande degen...som tur är tycker matklubben att det är ok att äta russinen i kakan och skulle inte få för sig att utöva påtryckningar för att få någon att äta upp. Så ni eventuella framtida gäster, låt er inte rädas av alla våra mystiska matteman, man får lämna. Dessutom bör det tilläggas att jag och Ida kompletterar varandra väldigt bra rent smakmässigt och mat behöver därför ytterst sällan förgås! Ida älskar gojs och sås medan jag Hanna älskar lite mer torra och brända saker såsom kanter. Alla har rätt till sin smak, det är vår devis! Haha..så länge man inte ogillar choklad och vin då förstås.

Nu till hufvudrätten.

Denna bestod av potatissallad med en krämig valnötspesto och färska örter, serverad till fylld auburgine med smak av koriander, persilja och basilika. Det var en riktig överraskning för mig att auburgine kunde tillagas på det sätt som receptet jag utgick ifrån föreskrev. Urgröpta, halverade och med sin fyllning fick de sjuda i ytterst lite vatten under lock. Ångan från vätskan i själva grönsakerna täckte upp för den ringa mängden vatten och efter 45 minuters puttrande var auburginen perfekt mjuk och söt, vilket var en glad upptäckt då det ofta kan vara svårt att få fram äggplantans allra bästa sidor..antingen smakar den ingenting eller så är den dränkt i olja och sladdrig som någon slags mussla eller ostron men utan att smaka. Ett av mina värsta matminnen är dessutom när jag åt (ok..inte så många) totalt inoljade lite brända auburginebitar på ett helt sjukt medeltidsställe i Riga, som för övrigt var en katastrof ur gastronomisk synpunkt..Mycket hade således mina små auburgiener att bevisa denna georgiska afton och de gjorde mig allt annat än besviken! Sammantaget blev det en god kombination av rätter och Idas Pakhlava satte guldkant på kvällen med sin otroligt lena och smakrika valnötskräm! Mmm..jag njöt av resterna och förflyttades för en stund från Tibble gymnasiums lärarrum till georgiens av vinrankor grönskande landskap, tänk vart matklubben kan ta oss!

Recept till båda rätterna i huvudrätten hittade jag på en georigsk matblogg, där det fanns mängder av recept med tillhörande färglada bilder som lockade. Sidan hittas på www.georgiantaste.blogspot.com

Att georgien kommer att ha en plats i mitt mathjärta känns efter middagsklubbens senaste tillställning givet!

georgien!!

Åh vilken överaskning!! Vem hade anat att Georgien skulle bjuda på så kulinariska läckerheter?
Veckan innan genomsyrades för mig, Ida, ett träget sökande efter en georgisk efterätt. Jag förstod tidigt att valnötter är ett ständigt återkommande inslag i den georgiska matlagningen och eftersom jag älskar nötter tog jag snabbt fasta på detta. Det visade sig att det inte var helt enkelt att hitta en dessert som var möjlig att genomföra, antingen innehöll bakverket "vit druvjuice" något som kändes svårt att få tag på (någon som känner till detta?). Eller så var tillagningen ett projekt inte helt olikt ljusstöpning med dopp i olika spad och torkning i timmar på snöre hängandes över stolar (kanderade valnötter) något som kändes svårt att genomföra i mitt småbarnshem. Slutligen hittade jag något som både lät gott, innehöll för mig kända ingredienser och inte verkade allt för svårt - Pakhlavan! Som namnet antyder är det en släkting till baklavan, men med deg gjord på b.l.a. gräddfil och med valnötter i stället för pistage.
Dock fanns ingen bild på detta bakverk och receptet gav ingen bra bild av konsisten och utförande. Så även detta var en överaskning! Att följa ett recept där man inte har någon direkt referens till resultatet är superspännande. Men -åh den blev fin! Den söta valnötsvaniljfyllningen mot den osötade degen - mmmm. Dock enades jag och Hanna att det absolut hade passat sig med lite vispad grädde till, eller lite vaniljkesella.

Receptet finns på: http://www.aboutgeorgia.net/cuisine/sweets.html?page=6

Detta var naturligtvis bara avslutningen - Kvällen var en fantastisk upplevelse med hög överaskningsfaktor. Den förhöjdes dessutom av kvällens genomgående inte så färgstarka mat. Men under det något grå yttre döljde sig intensiva och djupa smaker av nöt, vitlök och koriander. Vi ska genast börja samla till en studieresa! Att Georgien är en av världens äldsta vinproducenter gör det inte mindre intressant.

Jag lämnar till Hanna att berätta om för och varmrätt.

Till desserten hör ju även utnämning av nästa veckas land. Denna gång skedde bokstavsvalet med hjälp av den klassiska slumpgeneratorn "loppan". Denna gång ledde detta oss till Ö. Österrike dök genast upp som enda alternativ, men efter en efterforskning på wikipedia fann vi även Östtimor. Efter mången diskussion och vånda beslutade vi oss för ...... tamtadatam: ÖSTTIMOR! Denna unga stat är förvisso en del av de indonesiska öarna, men enligt en säker källa har varje ö sin "egen" matkultur, men med vissa gemensamma inslag naturligt nog. Det ska bli en utmaning!

Le chocolat!

Nu till min, Hannas, upplevelse av och bidrag till gårdagens franska afton.

Det kan inte betonas nog hur välavvägd menyn var. Tack vare de två första rätternas lätta karaktär blev den otroligt mäktiga desserten extra god och inte den bomb som kunde fått våra magar att explodera.

Efter förra veckans dessertupplevelse och alla tidigare middagars frånvaro av choklad såg jag nu chansen till ändring! Att man håller på med choklad av god kvalitet i Frankrike förstår man direkt och valet av chokladtema på desserten kändes därför enkelt. Att välja ur uppsjön av chokladvarianter utan att riskera ett bottennapp var däremot ett uppdrag som krävde mer. Som tur är kom jag att tänka på en vän som lagar fantastisk mat och som fått mycket av dessa matlagningsskills i självaste France som au pair/hushållerska i en riktigt finsmakande francoisfamilj.Så, jag sänder en vädjan om hjälp i mitt sökande efter chokladdessert då jag vet att denna vän bara har säkra kort i sin receptsamling. Efter en stund har jag fått ett förslag, chokladtårta med tryffel, jag anar snabbt att detta är ett recept i middagsklubbens smak och bestämmer mig för att detta får bli mitt bidrad till tema Frankrike!

Receptet är hämtat från Arlas hemsida, vilket kan kännas lite mellanmjölkssverigeaktigt, men eftersom jag fått det tipsat från en expert på fransk mat känner jag mig synnerligen säker på dess autensitet. Jag kan inte låta bli att älska att man i arlas receptsamling kan finna formuleringar som "Chokladkaka med den raffinerade smakkombinationen choklad och pinjekärnor", det skapar lust att sätta igång att laga på stört till skillnad från gamla uttjatade sockerkaksrecept med citronskal som mest exotiska inslag.

Så för lite mer spänning, håll till godo och unna er nedanstående:


Chokladtårta med tryffel

Ingredienser
15-20 bitar
150 g smör
3 dl strösocker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl vetemjöl

Tryffel:
1 1/2 dl vispgrädde
2 msk smör
200 g mörk choklad
1/2 dl rostade pinjekärnor
Gör så här
Sätt ugnen på 175°. Smält smöret i en kastrull. Ta den från plattan. Rör i socker, kakao och vaniljsocker. Rör ner ett ägg i taget och till sist mjölet. Bred ut smeten i en smord och bröad rund form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda i nedre delen av ugnen ca 20 min, kakan ska vara lite lös i mitten. Koka under tiden upp grädde och smör i en kastrull. Ta det från plattan. Hacka chokladen, rör ner och låt smälta. Låt tryffeln halvstelna i kylen ca 1 timme. Bred den över kakan, strö över pinjekärnorna. Låt stå kallt minst 1 timme före servering. Skär i smala bitar och servera med ljumma hallon.

Med sin kombination av tryffel, pinjekärnor och hallon fyller denna dessert en mängd olika smakbehov. Chokladtårtan, under sitt täcke av krämig mörk chokladtryffel, är mäktig men blir inte för mycket. Sakta och behagligt smälter den ut och fyller munnen med sin rika chokladsmak som blir extra delikat då den bryts med de små lite syrliga hallonen. Som sagt, många behov fylls!

En annan fördel är att jag nu pga av tårtans mäktighet har härliga rester i frysen att ta fram när jag får oväntat besök, av vänner eller akuta chokladcravings som inte är helt sällsynta. Lyx!

Jag vill också tacka vår eminenta gäst Frida som förgyllde denna afton med sitt sällskap och sina bidrag till temat. Le quiz Francais kommer inom kort att läggas här, så kan ni ju tävla med mig och Ida (och det blir ju en utmaning, hehe)

En sak till. Nästa veckas land blir inget mindre än -------GEORGIEN! Man kan nästan inte vänta, visst?!

le nuit magnifique

Jag (Ida) sitter och knaprar lite på resterna av gårdagskvällen. Vilken fantastisk kväll! Menyn kändes så otroligt välkomponerad (betänk att vi inte talar med varandra om vad som lagas och igår var det Hanna som stod för den fenomenala avslutningen) och vi skiljdes åt i ett lätt euforiskt rus, mätta på mat och kunskap. Gårdagen var speciell på mer än ett sätt - vi hade vår första gäst. Gästen, Frida, ombads bidra på valfritt sätt och hennes uppfinningsrikedom och omsorg gjorde oss imponerade och inspirerade. Mer om detta senare.

Kvällen inleddes med Soupe á l´Oignon gratiné - fransk löksoppa med vitt vin, gratinerad med bröd toppat med gruyére. Soppan var mycket enkel att göra, men oväntat smakrik. Brödet och osten, som fick en krispig yta i ugnen, gav en fin kontrast både i smak och konsistens. Soppan gick även hem hos Sahara, 2 1/2 år, som avnjöt den med en klick creme fraiche.

Medan jag fixade det sista på huvudrätten knaprade vi på lite oliver och drack ur det vita vinet, som traditionsenligt kommer med förrätten.

Varmrätten Gallette avec champignon et créme du chévre - galette med svamp och getostcreme- serverades med machésallad och körsbärstomater. Galetter är en fransk bovetepankaka med ursprung i Bretagne, och kan fyllas med nästan vad som helst. Receptet till ca 6 stora galetter är: 2,7 dl bovetemjöl, 1 tsk salt, 1 ägg, 1 tsk olivolja samt 5 dl vatten. Först rörs mjöl och salt samman. Sedan gör man en grop i mjölet i vilken man häller ner ägget och oljan. Sedan rörs vattnet i långsamt. Smeten bör stå minst en timme innan tillagning. Tricket med att få galetterna så tunna som möjligt är att ta upp pannan från plattan och "cirkla" den samtidigt som smeten hälls ner.

Att bovete är en ört kanske inte är självklart, men så är det, och den lär dessutom vara mycket nyttig då den innehåller diverse mineraler och vitaminer.

Galetterna var i sig inte tillräckliga som ensamrätt, men i kombination med förrätten och det som sedan följde visade det sig vara alldeles perfekt!

Osten, som avnjuts mellan varmrätt och efterätt borde ha varit en camenbert (men jag var lite trött och disträ vid inhandlingen och råkade köpa en cambonzola i stället) då det är Frankrikes nationalost. I stället blev det som sagt cambonzola och en ekologisk brie som visade sig vara fantastiskt god. Brie är ju annars en ost som kan smaka absolut ingenting, men kanske var det de glada kornas förtjänst för denna var mild, krämig och aromatisk. Till osten åt vi en fikonkompott kokt på torkade fikon, balsamvinäger, råsocker och lite av det ungerska desertvinet som blev över för några veckor sedan.. Detta toppades med valnötskärnor.

Efterätten var magisk. Efter förra veckans besvikelse (Taiwan) var förväntningarna skyhöga. Frankrike, tänkte jag för mig själv, må du bara bjuda på något med choklad... Jag blev inte besviken!! Chokladtårta med tryffel, toppad med rostade pinjenötter och serverad med varma hallon.... Jag kan fortfarande inte sätta ord på upplevelsen. Hanna har lovat att delge receptet - jag sitter redo med penna och papper guapa!


Nu vill jag återkomma till vår eminenta gäst, Frida. Frida hade tagit inbjudan på största allvar (som sig bör, då denna klubb har utveklats till en mycket seriös hobby för mig och Hanna) och lagt ner mycket tid och energi på att sammanställa ett Quiz Francais. Underbart! Som tur var var Hanna och jag ungefär lika oinformerade om landet, vilket var en liten tröst i att vi bara hade 4 rätt (av 9) var. Men sedan plockade Hanna hem utslagsfrågan och vann en vacker kokbok! Silverpristagare som jag var gick inte heller jag lottlös utan vann även jag en kokbok. TACK FRIDA, HELT UNDERBART!! Quizet kommer att läggas ut här i sin helhet så att även ni kan pröva era kunskaper i detta matens förlovade land!

Gästen förärades med att få välja veckans metod för att slumpa fram nästa veckas bokstav.. och ooooohh vad det kommer att bli spännande! Men mer om det överlåter jag till min kära vän och medresenär Hanna.

kvällen innan le france...

Oh la la... den här veckan har verkligen frankrike legat som en skugga över mig. Det är allt jag tänkt på, och trots att det finns sååå mycket mat som verkar helt fantastique har det varit mycket svårt att komponera morgondagens meny. Jag vill att det ska vara perfekt. Så perfekt att jag till och med legat vaken på natten och funderat på skulpturer i papier-maché bara för att man ju hör hur franskt det är. Men nu står morgondagen för dörren och jag har bestämt mig. För vad kan jag inte avslöja ännu, då överaskningsmomentet är en del av klubbens idé och själ.
Det franska känns så tilltalande, åtminstone idén om det franska; croissant och café au lait till frukost på någon gatuservering, fina välskurna kläder och kanske en liten hatt med flor. Mycket njutning, svalt och passionerat på samma gång. Det känns inte så aktuellt just nu, med två små, mycket ofranska kladdiga, barn och jag - en mamma som är så trött att ögonen känns som vore de belagda med tapetklister, fast klockan bara är 22.30. Jag undrar hur de gör det? Är så där tjusiga och svala alltså.

Men vinterstockholm är absolut svalt, i den bästa bemärkelsen och utflykten i söndags var som att träda in i ett landskap av vit chokladmousse! Brödet var gott, men sällskapet var underbart, så som det ofta är med det som ej kan köpas. Ingredienserna till limpan finns dock på din närmaste affär: 1 dl bovetemjöl, 4 1/2 dl vetemjöl, 1 dl solrosfrö, 1 dl linfrö, 1 dl pumpafrö, 2 tsk bakpulver, 1 tsk salt, 4 1/2 dl naturell yoghurt, 1/2 dl ljus sirap, 2 dl klippta aprikoser och ett skalat äpple, skuret i bitar. Blanda först de torra ingredienserna och ha sedan i aprikoser, äpple, sirap och yoghurt. Häll i smord och mjölad form. Grädda längst ner i ugnen, 175 C i 45 minuter. Låt svalna på galler.

A revoir!

vinterpicnic!

Idag vill jag göra ett inlägg som egentligen ligger lite utanför själva middagsklubben, men som är kopplat till smakuppleveler och vänskap i allra högsta grad.

Jag vill tacka för förmiddagens fantastiska vinterpicnic med perfekt varm choklad ( röd mjölk, en sked cacao och två skedar socker per kopp fick jag veta), ljuvligt nybakat bröd (please lägg upp receptet så att fler kan njuta, att inte behöva vänta på jäsning och sånt är ibland a och o) och något varmt att sitta på. Efter att ha pulsat ut i skogen med barnvagn, snowracer, en sovande bebis och en ibland glad och ibland väldigt arg underbar Sahara smakade Idas matsäck bättre än något! Så fint min vän!

Det var en riktigt vintrig söndag och runtomkring oss i skogen var träden vita av snö. Sjön nedanför vårt fikaberg var frusen och lite enslig. Det blir så tyst av snön. Allt smakar så gott av snön och kylan. Efter pulsande, tröstande, kämpande, kissförsök, snowraceråkning finns det ingenting som smakar så gott som varm choklad och ostmacka.

Vänskap,skog,varm choklad och ostmackka alltså..it makes a wonderful sunday!

Idag har vi även talat en del om nästa veckas tema.

Frankrike.

Vi är båda högst förväntansulla och har redan börjat vår research inför onsdagens trerätters som alltså ska vara av det franska slaget. Det luktar succe redan nu. Frankrike liksom, konossörernas hemland.


men nu, godnatt.

Ps. Ida, jag hoppas på en smakrapport från den italienska restaurangen pronto..använd gärna metaforer,hehe ds.

taiwantisdag på en onsdag!

T..blev det alltså förra veckan.

Genom att slumpvis ange en siffra var, där första siffran hänvisade till en sida i boken "den förunderliga historien om hunden om natten", andra siffran till en rad på denna sida, tredje siffran till ett ord på raden och den bokstav som detta ord började på fick bli utångspunkten för vårt val land..som nu var tvunget att börja på t.

Efter en stunds noggrann genomgång av olika länder på t föll vårt val på Taiwan..ja, vi vet inte riktigt om det faktiskt ska kallas ett land eller om det är en slags provins till Kina, men det känns ändå tillräckligt mycket som ett land för att få bli ett tema. Jag (Hanna) var frestad att trycka på lite extra för tyskland då detta vore en spikrak väg till apfelstrudel som dessert..men ändå..vi känner att det är en politisk akt att faktiskt välja länder från all världens hörn och så att säga lyfta upp annars lite osedda och hemliga matkulturer. Fint va?

Så, Taiwan. Förrätt och huvudrätt denna vecka låg på mitt (Hannas) bord och efter en första googling på mat+taiwan insåg jag att jag var tvungen att i detta mission go international och använda mig av den lite mer internationella sökningen taiwan+recipes. Pang och jag hamnade på pricken rätt! Hundratals recept att välja mellan, fantastic!

Förrätt: Vinegared peanuts och sötpotatisnudlar (nudlarna var en fri tolkning av taiwanesisk mat, jag såg att sötpotatis förekom i vissa recept och att nudlar verkade extremt vanligt, när jag fann sötpotatisnudlar på oförutsägbara kinesiska affären Kina Li Trading var jag således tvungen att slå till)

Huvudrätt: Three cups chicken (quorn som substitut) med Kung Pao cabbage serverat med ris och sötsur chilisås.

Med väldoftande och smakrika ingredienser som chili, ingefära,vitlök, sesamolja och söt basilika blev maten en succe i bådas vår smak. Hett, enkelt och fräscht hälsosamt! Särskilt spännande med rikliga mängder chili för småbarnsmamman Ida som i vanliga fall får hålla igen på kryddningen. Ett extra plus för de fantastiska namnen på denna veckas rätter..mer mat borde heta saker som Kung pao!

(recept och tillvägagånssätt på mina (Hannas) rätter hittas på www.asianfreerecipes.com/asian-recipes/taiwan/taiwanese-recipes.php)

Nu till efterrätten, russinet i kakan så att säga.

Efterrätten låg på mig (Ida) denna vecka och efterforskningarna ledde mig till två recept. Söta dumplings och riskakor. Jag valde dumplingarna, Kushi dangon, vilket visade sig vara en upplevelse på alla plan. Varken jag eller Hanna hade någonsin smakat dumlings, i någon form, vilket gör utlåtandet något osäkert. Dock överensstämde resultatet väl med bilder vi senare hittade och smaken gick igen i Khanom tom (som jag köpte på Asian market som backup, om Kushi dangon skulle misslyckas.

Kushi dango görs på "glutenous-rice flour" (där glutenous står för glue -klibbig- inte gluten. Mjölet görs till en deg tillsammans med vatten som har en konsistens inte helt olik en stressboll. Av degen görs små bollar som ångkokas och sedan träs på spett. Dessa grillas och penslas sedan med en sås gjord på vatten, socker och soja. Förutom att soja i efterrätt är lite ovant har rismjölet en mycket märklig smak. Den känns lite kemisk/plastig och detta i kombination med bollarnas lätt slemmiga/gummiaktiga konsistens var näst intill frånstötande. Detta till trots kändes rätten väldigt autentisk. (I detta uttalande ligger ingen värdering av taiwanesernas smak eller kultur, antagligen är detta något som man vänjer sig vid - precis som vi med vår saltlakrids.) Khanom tom var små runda kakor täckta i kokos (inte olika kokosbollar) gjorda av rismjöl och fyllda med en kokos och sockerblandning. Även här tog rismjölssmaken över allt och gjorde de till de yttre mycket söta kakorna oätbara. Tråkigt för två så inbitna kak och efterrättsfantaster som vi ändå är!
Men - en upplevelse var det allt!
Som tur var hade Sahara tidigare i veckan bakat jordnötskakor och dessa fick träda in som en andra backupp och efterrättsmagen lämnades således inte helt tom.

Till efterrätten hör även valet av nästa veckas tema. Tillvägagånssättet var följande denna kväll: ett parti yatzy där den förlorande spelarens poäng dividerades med 28 (antalet bokstäver i alfabetet). Svarets heltal multiplicerades med 28 och substraherades sedan från poängsumman. Första omgången gav 24. Den 24e bokstaven är Y. Hur märkligt är det inte att få en bokstav som inte ett enda land (på svenska) börjar på?!? Efter en andra omgång blev svaret 6 - F. Frankrike!! Filipinerna kändes lite för nära Taiwan och Förenade Arabemiraten var absolut lockande, men till nästa vecka ville vi vara säkra på en god efterrätt. Dessutom insåg vi att vår kunskap om det franska cousinet sträkte sig till ratatoi, creme brule, croissant och vin och ostar. Frankrike ska bli mycket spännande, särskillt då det blir en vegetarisk meny som vanligt! Fortsättning följer!!!