Algerisk megalunch

Torsdagen bjöd på extrainsatt matklubb i lunchversion med Algeriet som tema. Detta på grund av våra mycket efterlängtade långväga vännen Eva-Lotta och John. Dessutom förärades vi även närvaro av Lucas och Xolani, samt Sahara och Alegra. Det kunde ju inte bli annat än succé!

När jag (Ida) vaknade på morgonen och hörde att just idag var dagen för det algeriska valet bugade jag mig ödmjukt och tänkte "ödet ville onekligen att den resande magen skulle laga algeriskt just på skärtorsdagen". Jag menar, vilka är oddsen?!?

Eftersom det var lunch tog vi bort förrätten, men jag stod för varmrätt och det fanns en hel del lockande recept för ickeköttisar. Jag lutade länge åt en blomkålsgryta men i sista stund ändrade jag mig till en Algerisk Chili. (Tur, då blomkål är i princip det enda som John verkligen inte tycker om!) Den var såväl smakstark som smakrik och dessutom lätt att göra och grävde inga hål ens i min tunna plånbok. Ett verkligt tips om man vill laga till många!


Algerisk Chili (8-10 port)

1. 3 burkar små vita bönor
2. 1.25 dl olivolja
3. 2 stora rivna lökar
4. 4 små röda chili, urkärnade
5. 30 pressade vitlöksklyftor (!!! jo, det ska vara så, jag tog dock 20 stora)
6. 2 msk paprikapulver
7. 1 tsk malen svartpeppar
8. 3 msk malen spiskummin
9. 380g tomatpuré
10. 4 hackade tomater
11. 1 l vatten + en buljongtärning
12. 4 lagerblad
13. lite cayennepeppar
14. en kruka vardera av persilja och koriander
15. salt

- stek löken mjuk i oljan, ca 6-8 min i en stor kastrull
- ha i 4-8 och stek 2-3 min
- ha i tomatpurén och stek 2 min
- ha i de hackade tomaterna och 2.5 dl vatten och låt koka upp
- ha i resten av vattnet och buljongtärningen samt lagerblad, cayenne och hälften av persiljan
- häll i de avrunna bönorna och låt puttra i ca 20 min
- ta upp chilin och lagerbladen
- krydda med resterande persilja, koriander och salt

Servera med matlagningsyoghurt och couscous. Jag kokade den enligt anvisningarna på paketet men lade också i några nävar russin.



Till detta fick vi av våra gäster även lite algerisk kuriosa i form av bild på flaggan, nationalsångens text (oerhört krigiskt nationalistisk!!) samt några fantastiska listor (ett område där gästerna lätt kan utnämnas till expertis). Dessa kommer senare att publiceras här på bloggen.
God mat, gott folk och påsk till på köpet gjorde dagen till en fest. Precis som sig bör.
Glad påsk!

Här kommer jag Hanna, med en lite sen instickare..Efterrätten låg på mitt bord denna algeriska lunchbjudning.

Jag följde ett recept som inte alls blev som det verkade i själva beskrivningen, men gott blev det iallfall..mandelkakor med citronsmak pudrade av florsocker.

Makroud el Louse

250 g sötmandel, skållad
1,25 dl socker
1 ägg, lätt vispat
ca. 0.5 dl vatten
rivet citronskal från en halv citron

Mixa skalad sötmandel ca. 250 g, med 1,25 dl socker (jag använde stavmixer och tillsatte lite vatten med nötterna för att undvika nötsprutning över hela lägenheten.)
Lägg mixen i en skål, gör ett hål och rör ner ägget tills allt är blandat. Här kommer det kritska och konstiga i receptet..det står att detta ska knådas, men det gååår inte, smeten är en kladdig smet och kan långtifrån knådas..så strunt i det och klicka ut den i lagom stora kakbitar på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i12-15 min i 175 grader.

Kakorna ska när de svalnat doppas i en sockerlag, koka 2.5 dl vatten med 3/4 dl socker tills sockret löst sig, låt svalna till rumstemp och doppa sedan kakorna i vattnet och dutta därefter i florsocker.

(Åhh, jag älskar att jag fick använda ordet dutta, som Eva i Björnes magasin ni vet..bra ord faktisk, men ganska töntigt också).

bilder kommer inom kort, som även bevisar att det för första gången i Den resande Magens historia fanns män vid bordet, trefvligt tycker vi!