jag blev glad och även lite förvånad över att jag inte tänkt på det direkt, texaspecan..det lär ju ha med Texas att göra och därmed kvalificera sig som efterrätt på tema Texas.
själv blev jag lite besviken på den pecanpie som under bakningen doftat så obeskrivligt lockande..men idag åt jag resterna och blev mer imponerad. kanske var det den tillhörande marsán vaniljsåsen som gjorde susen. iallafall här följer recept för er som vill prova göra er egen pecanpaj, det var lätt så sätt igång.
glöm inte vaniljsåsen..
Antal portioner: 6
Färdigt på: 3 tim 25 min
Ingredienser
Pajbotten:
4 dl mjöl
2 msk socker
150 g smör
1 tsk ättika
2 msk iskallt vatten
Fyllning:
2 st ägg
1.2 dl socker
0.5 tsk salt
2.4 dl ljus baksirap
1 msk smör, smält
1 st vaniljstång, innanmätet urskrapat
3 dl pecannötskärnor
1 msk vetemjöl
Till servering:
Vaniljglass av hög kvalitet..fast jag röstar på vaniljsås! kesella med vaniljsmak funkar också.
Gör så här
1. Pajbotten: Blanda alla ingredienserna snabbt i en skål. Knåda degen tills den är jämn och smidig. Låt degen vila cirka 2 timmar i kylskåpet.
2. Kavla ut degen mycket tunt och klä en smörad pajform om cirka 25 centimeter i diameter. Picka degen med en gaffel och ställ in i frysen medan du förbereder fyllningen.
3. Fyllining: Sätt ugnen på 175 grader. Vispa äggen luftigt i en skål och tillsätt sedan socker, sirap, mjöl, smöret och innanmätet av vaniljstången. Blanda väl.
4. Strö pecannötterna i botten på pajskalet och täck med fyllningen. Ställ in i ugnen på mellersta falsen i cirka 40 minuter, eller tills mitten av pajen är fast. Låt svalna i ungefär 30 minuter.
5. Skär upp tårtbitar och toppa med vaniljglass. eller dränk i vaniljsås..
Jag måste avsluta med att betona att den var god, faktiskt, jag var bara lite gnällig för att en den inte blev exakt så som jag föreställt mig. men ibland blir det som bekant inte som man tänkt sig, men det fina är att det oftast blir bra ändå!
Ett misstag som gjordes från min sida var att använda en form med löstagbar botten vilket resulterade i att en del av fyllningen läckte ut..och blev till lite olika knäcklager runtomkring på plåten, detta hade varit godare på själva pajen än som små halvbrända bortskrapade bitar..som efter några dagar i kylen nu förpassats till komposten.
I övrigt måste jag såhär i dessertrapporterandet hylla en riktig godbit som jag bjöds på hos Mikaela och Erik som hade fixat maffiamiddag..het tomatsås med fin pasta som toppades med en fantastisk smakupplevelse i form av canoli, en slags knyten av hård deg med chokladtäckt insida fylld med sval ricottaost. jag blev kär! Finns tydligen bara att köpa på två ställen i stockholm (odenplan och sickla) och är importerade (djupfrysta) från självaste Italien. Något som kändes aningen okorrekt med tanke på att vi avnjöt denna delikatess med släckta lampor i ljusens sken firandes earth hour..hehe. Ett projekt vore att lära sig baka dessa canolis, kan vara ett lifetime projekt men så värt.
men, nu är det inte just Italien som är fokus utan självklart den sydamerikanska delen av världen..närmare bestämt Honduras!
söndag 29 mars 2009
torsdag 26 mars 2009
sydstatssnack!
Vilken fantastisk kväll! Helt i enlighet med tongångarna kring den amerikanska södern ackompajerade vi middagen med samtal om religion och andlighet. Om nyreligiositet och SEKTER! Själv är jag ju lagd åt det fanatiska hållet och är mycket glad och nöjd över att ha en blivande sektexpert som bästa vän och matklubbsmedlem. (För er som inte vet det är Hanna blivande gymnasielärare i religion och samhällskunskap!) Hannas kunskaper i området är både aktuella och gedigna medan jag tillhandahåller diverse kuriosa taget från diverse redan glömda sammanhang. Denna mix är genial! Nästa vecka har Hanna lovat att bjuda på lite specialinfo om Scientolgerna, till min stora förtjusning! Jag vill så gärna veta vad det är för gud som gillar tysta förlossningar och som får Tom Cruise att äta upp sin frus moderkaka! Att de dessutom försökt anlägga landningsbanor för ufon på heliga berg gör det hela så mycket mer intressant.
Men till maten, mina vänner!
Texas stod på menyn (och ja vi vet att det INTE är ett eget land... Men jag vill gärna informera om att det HAR varit det. Från 1836 till 1846.) Och jag stod för för- och varmrätt.
Det finns exakt HUR mycket som helst om texas mat på nätet och det verkar vara väldigt mycket väldigt gott. Hur som helst beslöt jag mig för att köra två olika stilar på förrätten och varmrätten.
Förrätten blev en "creamy spinach and artichoke-dip" som var mild och smakrik med cream cheese, citron och gräddfil. Till den åt vi tortillachips, celleri och grissinis.
Varmrätten måste jag rekommendera;
Chicken MOLE (I mitt fall Quorn Mole).
Jag bara kunde inte låta bli. En gryta med choklad. Jag vet att det låter lite skumt men oh, den var kryddig, ganska stark (mycket chili!) med ett smakdjup som andades koriander och mörk choklad. Riktigt gott!!
Till den serverade jag ris och en alternativ cole slaw, på rödkål, sambal olek, fänkål, citron , salt och socker. Detta då vissa av klubbens medlemmar inte är överförtjusta i majonnäs....
Båda recepten finns på www.texascooking.com, en fantastisk receptsite med massor av artiklar om mat, traditioner och typ "spending the day making mole".
Efter detta bjöd Hanna på en underbar Pecanpie till vilken planeringen av Den resande magens första studie- och njutningsresa påbörjades!!!
Nästa vecka ses vi i Honduras.
Men till maten, mina vänner!
Texas stod på menyn (och ja vi vet att det INTE är ett eget land... Men jag vill gärna informera om att det HAR varit det. Från 1836 till 1846.) Och jag stod för för- och varmrätt.
Det finns exakt HUR mycket som helst om texas mat på nätet och det verkar vara väldigt mycket väldigt gott. Hur som helst beslöt jag mig för att köra två olika stilar på förrätten och varmrätten.
Förrätten blev en "creamy spinach and artichoke-dip" som var mild och smakrik med cream cheese, citron och gräddfil. Till den åt vi tortillachips, celleri och grissinis.
Varmrätten måste jag rekommendera;
Chicken MOLE (I mitt fall Quorn Mole).
Jag bara kunde inte låta bli. En gryta med choklad. Jag vet att det låter lite skumt men oh, den var kryddig, ganska stark (mycket chili!) med ett smakdjup som andades koriander och mörk choklad. Riktigt gott!!
Till den serverade jag ris och en alternativ cole slaw, på rödkål, sambal olek, fänkål, citron , salt och socker. Detta då vissa av klubbens medlemmar inte är överförtjusta i majonnäs....
Båda recepten finns på www.texascooking.com, en fantastisk receptsite med massor av artiklar om mat, traditioner och typ "spending the day making mole".
Efter detta bjöd Hanna på en underbar Pecanpie till vilken planeringen av Den resande magens första studie- och njutningsresa påbörjades!!!
Nästa vecka ses vi i Honduras.
torsdag 19 mars 2009
Onsdag i Oman
Sultanatet Oman... Jag, Ida, hade efterrätt den här veckan och mina efterforskningar lät mig förstå att i Oman är ingenting en efterrätt om det inte akompanjeras av Kahwa, ett arabiskt kokkaffe smaksatt med kardemumma. Svart som natten, hett som kärleken och sött som synden. Som någon så vackert och träffsäkert ska ha beskrivit det arabiska kaffet... Till Kahwan gjorde jag en dadelkaka, som var inte helt olik en smulpaj i smak och konsistens men med en lite knäckig seg känsla. Supergod!! Och lätt att göra.
Omansk Dadelkaka
2 1/2 dl vetemjöl
2 1/2 dl havregryn
1 1/2 dl farinsocker
1/4 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
125 g smör
2 1/2 dl hackade dadlar (jag använde färska)
1 1/4 dl vatten
juice från en citron
1 1/4 dl nötter (jag använde valnötter)
- koka dadlar och vatten i ca 5 min. Ha i citronjuice och nötter
- blanda mjöl, gryn, socker, bakpulver och bikarbonat
- ha i smöret och nyp ihop till en deg
- pressa ut ca 3/4 av degen i en form, ca 25 cm
- lägg i fyllningen
- strö över resten av degen och pressa lätt med händerna
- grädda i ugn ca 30-35 min, 175 C
servera varm eller kall
Det blev en fin avslutning på en fin kväll. Den omanska maten var smakrik men inte stark, till skillnad från mycket annan mat från den arabiska halvön. Varmrätten var mild och gick hem både hos mig och lilla Sahara och det är lätt att föreställa sig olika variander av den. Kanske med fetaost eller lite nötter!
Samtalet slingrade sig från grisar och vegetarisk mat till glasslunch (kommer snart!!) och nästa veckas landning.... i TEXAS!!!
Omansk Dadelkaka
2 1/2 dl vetemjöl
2 1/2 dl havregryn
1 1/2 dl farinsocker
1/4 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
125 g smör
2 1/2 dl hackade dadlar (jag använde färska)
1 1/4 dl vatten
juice från en citron
1 1/4 dl nötter (jag använde valnötter)
- koka dadlar och vatten i ca 5 min. Ha i citronjuice och nötter
- blanda mjöl, gryn, socker, bakpulver och bikarbonat
- ha i smöret och nyp ihop till en deg
- pressa ut ca 3/4 av degen i en form, ca 25 cm
- lägg i fyllningen
- strö över resten av degen och pressa lätt med händerna
- grädda i ugn ca 30-35 min, 175 C
servera varm eller kall
Det blev en fin avslutning på en fin kväll. Den omanska maten var smakrik men inte stark, till skillnad från mycket annan mat från den arabiska halvön. Varmrätten var mild och gick hem både hos mig och lilla Sahara och det är lätt att föreställa sig olika variander av den. Kanske med fetaost eller lite nötter!
Samtalet slingrade sig från grisar och vegetarisk mat till glasslunch (kommer snart!!) och nästa veckas landning.... i TEXAS!!!
Oman, ris och ros!
Igår vigde Den dansande magen kvällen åt den omanska matkulturen. Sultanatet Oman blev det självklara valet efter förra veckans framslumpning av bokstaven O och vi anade snabbt att detta arabiska land hade mängder av vegetariska godsaker..framför mig så jag falafel, bönröror, hummus, couscous och mynta i mängder.
jag började min sökning efter lämpliga recept och info om det omanska köket och fann till en början i stort sett ingenting..mina tankar gick genast till de svårigheter som förra veckans östtimor innebar i fråga om att finna vägledning. Efter lite nya försök kom jag över ett recept på gazpacho Oman som lät lovande, på samma sida upptäckte jag sedan en skatt av recept indelade under olika kategorier varav en hel sådan var vigd åt vegetariskt. perfekt! mycket lät intressant, särskilt vill jag flagga för en slags paneerbollar som ligger på food to do listan, men till slut föll mitt val på något som verkade hyfsat enkelt både i smak och att tillaga, nämligen Spinach Mushroom Rice Bake.
Gazpacho Oman, kall tomatsoppa, varför jag valde den förstår jag inte riktigt för kall soppa har aldrig känts särskilt aptitretande för mig. Hursomhelst, middagsklubbens mission är att lära sig nya saker vad gäller både matlagning och smak så mitt val var något av en chansning och smakutmaning. Tyvärr resulterade det i att någon (jag, Hanna) för andra gången i Den resande magens historia inte kunde äta maten pga hotande uppstötning. Jag kunde helt enkelt inte få ner den där soppan trots att smaken var väldigt fin så var det något som inte ville ner, min gissning är att det var gurkan i soppan som ställde till det.
Huvudrätten som var en slags bakad lätt ostmarinerad svamp och spenat risgratäng var däremot till största belåtenhet! Det kunde dock ha funnits något tillbehör till denna, förslagsvis marinerad qurnfilé eller linsbiffar. Kanske berodde det mest på frånvaron av förrätt för min del, Ida tyckte att det var helt och hållet tillfredsställande vilket känns som ett gott betyg trots allt. till risgratängen serverade jag en enkel sallad med riven morot och tomat tossad med lite vinäger och örtsalt, bra att bryta med lite färg och syrlighet.
Efterrätten var helt klart kvällens starkast lysande stjärna, en dröm av söta dadlar och krispig pajdeg med inslag av citron och toppad med nötter. kan det bli bättre, Ida får berätta mer om hur denna läckerhet skapades! Lyckans ost som jag är fick jag med mig en rejäl matlåda innehållande enbart efterrätt och har förgyllt denna torsdag med dadelkaka samt även förgyllt min kollegas dag genom att bjuda henne på en smakbit. det uppskattades och receptet efterfrågas!
Nästa veckas bokstav var något av ett litet projekt att slumpa fram. Ett första försök med att spå i kaffesump övergavs då det visade sig leda till alltför mycket godtycklighet och för lite slump. Därefter använde vi skal från en klementin som kastades bakom ryggen och som alltså skulle landa i något som liknade en bokstav övergavs även det av ungefär samma orsak som kaffesumpsmetoden. Det som till slut ledde oss till nästa veckas tema var min mamma Susanne som ringdes upp och ombads gå ner till en specifik bokhylla i källaren, ta första boken högst upp till vänster (visade sig vara Ödets dotter av Isabel Allende..det ni, vi önskade att det var en hint om sydamerika), därefter fick hon säga oss första bokstaven på rad 10 på sidan 100. Bokstaven är T.
Temat är Texas. Och ja, vi vet att det inte är ett land. Trots att både jag och Ida inte läste USAs geografi på det allmänbildande mellanstadiet så vet vi detta, att det är en delstat (som tur är så hade middagsklubben redan i ett tidigt skede beslutat att delstater är godkända som teman). Det kommer att bli grymt! Äntligen, efter allt ris och sofistikerade svala rätter, dags för stora burgare, marschmallows och annat bisarrt.
Nedanför finns recepten på Omanrätterna, har upptäckt att länkarna här inte går att följa..så innan det styrts upp får recepten ta plats här!
Spinach Mushroom Rice Bake
Ingredients
For the buttered rice layer
1 cup basmati rice, washed and drained
1 Onion, sliced
2 tablespoons butter
salt to taste
For the spinach Mushroom vegetable
1 Onion, sliced
1 bunch spinach, chopped
8 to 10 Mushrooms, sliced
1/2 teaspoon carom (ajwain)
1/4 cup grated Cheese
2 tablespoons butter
salt and pepper to taste
For the garnish
1/2 cup sliced Mushrooms
1/2 cup grated Cheese
a sprig of parsley
Directions
Heat the butter in a pan and add the Onion slices.
Fry for 2 minutes and then add the rice.
Stir for 2 to 3 more minutes and add 2 cups of water and salt.
Simmer till the rice is cooked.
Each grain of the rice should be separate. Keep aside.
For the spinach Mushroom vegetable Heat the butter and fry the Onion with the carom for 2 minutes.
Add the spinach and Mushrooms and cook for 5 minutes.
Add the Cheese, salt and pepper and allow the mixture to dry a little.
Remove from the flame and keep aside.
Lightly butter a 6" diameter baking dish.
Arrange the buttered rice layer on the bottom of the baking dish.
Spread the spinach Mushroom vegetable on it.
Top with the sliced Mushrooms and the grated Cheese and bake in a preheated hot oven at 200 degree C (400 degree F) for 10 to 15 minutes.
Add a sprig of parsley and serve hot.
Tip: You can also serve both the dishes separately.
Gazpacho Oma
Ingredients
cucumber 1 no.
tomatoes, finely chopped 2 nos.
capsicum seeded & chopped 1 no.
Canned ripe olives, drained 1 can
Limejuice ¼ cup
chicken stock 3 cups
tomato juice 1 cup
garlic, minced 1 flake
Spring onions, sliced ½ cup
thyme, chopped 1 tbsp
Directions
Peel, cut the cucumber, remove the seeds and chopped finely.
Mix the chopped cucumber, olives, chopped tomatoes, chopped capsicum, limejuice, chicken stock, tomato juice, minced garlic, chopped spring onions & thyme in a bowl.
Cover and refrigerate for 4-5 hours or till the next day.
Serve chilled.
jag började min sökning efter lämpliga recept och info om det omanska köket och fann till en början i stort sett ingenting..mina tankar gick genast till de svårigheter som förra veckans östtimor innebar i fråga om att finna vägledning. Efter lite nya försök kom jag över ett recept på gazpacho Oman som lät lovande, på samma sida upptäckte jag sedan en skatt av recept indelade under olika kategorier varav en hel sådan var vigd åt vegetariskt. perfekt! mycket lät intressant, särskilt vill jag flagga för en slags paneerbollar som ligger på food to do listan, men till slut föll mitt val på något som verkade hyfsat enkelt både i smak och att tillaga, nämligen Spinach Mushroom Rice Bake.
Gazpacho Oman, kall tomatsoppa, varför jag valde den förstår jag inte riktigt för kall soppa har aldrig känts särskilt aptitretande för mig. Hursomhelst, middagsklubbens mission är att lära sig nya saker vad gäller både matlagning och smak så mitt val var något av en chansning och smakutmaning. Tyvärr resulterade det i att någon (jag, Hanna) för andra gången i Den resande magens historia inte kunde äta maten pga hotande uppstötning. Jag kunde helt enkelt inte få ner den där soppan trots att smaken var väldigt fin så var det något som inte ville ner, min gissning är att det var gurkan i soppan som ställde till det.
Huvudrätten som var en slags bakad lätt ostmarinerad svamp och spenat risgratäng var däremot till största belåtenhet! Det kunde dock ha funnits något tillbehör till denna, förslagsvis marinerad qurnfilé eller linsbiffar. Kanske berodde det mest på frånvaron av förrätt för min del, Ida tyckte att det var helt och hållet tillfredsställande vilket känns som ett gott betyg trots allt. till risgratängen serverade jag en enkel sallad med riven morot och tomat tossad med lite vinäger och örtsalt, bra att bryta med lite färg och syrlighet.
Efterrätten var helt klart kvällens starkast lysande stjärna, en dröm av söta dadlar och krispig pajdeg med inslag av citron och toppad med nötter. kan det bli bättre, Ida får berätta mer om hur denna läckerhet skapades! Lyckans ost som jag är fick jag med mig en rejäl matlåda innehållande enbart efterrätt och har förgyllt denna torsdag med dadelkaka samt även förgyllt min kollegas dag genom att bjuda henne på en smakbit. det uppskattades och receptet efterfrågas!
Nästa veckas bokstav var något av ett litet projekt att slumpa fram. Ett första försök med att spå i kaffesump övergavs då det visade sig leda till alltför mycket godtycklighet och för lite slump. Därefter använde vi skal från en klementin som kastades bakom ryggen och som alltså skulle landa i något som liknade en bokstav övergavs även det av ungefär samma orsak som kaffesumpsmetoden. Det som till slut ledde oss till nästa veckas tema var min mamma Susanne som ringdes upp och ombads gå ner till en specifik bokhylla i källaren, ta första boken högst upp till vänster (visade sig vara Ödets dotter av Isabel Allende..det ni, vi önskade att det var en hint om sydamerika), därefter fick hon säga oss första bokstaven på rad 10 på sidan 100. Bokstaven är T.
Temat är Texas. Och ja, vi vet att det inte är ett land. Trots att både jag och Ida inte läste USAs geografi på det allmänbildande mellanstadiet så vet vi detta, att det är en delstat (som tur är så hade middagsklubben redan i ett tidigt skede beslutat att delstater är godkända som teman). Det kommer att bli grymt! Äntligen, efter allt ris och sofistikerade svala rätter, dags för stora burgare, marschmallows och annat bisarrt.
Nedanför finns recepten på Omanrätterna, har upptäckt att länkarna här inte går att följa..så innan det styrts upp får recepten ta plats här!
Spinach Mushroom Rice Bake
Ingredients
For the buttered rice layer
1 cup basmati rice, washed and drained
1 Onion, sliced
2 tablespoons butter
salt to taste
For the spinach Mushroom vegetable
1 Onion, sliced
1 bunch spinach, chopped
8 to 10 Mushrooms, sliced
1/2 teaspoon carom (ajwain)
1/4 cup grated Cheese
2 tablespoons butter
salt and pepper to taste
For the garnish
1/2 cup sliced Mushrooms
1/2 cup grated Cheese
a sprig of parsley
Directions
Heat the butter in a pan and add the Onion slices.
Fry for 2 minutes and then add the rice.
Stir for 2 to 3 more minutes and add 2 cups of water and salt.
Simmer till the rice is cooked.
Each grain of the rice should be separate. Keep aside.
For the spinach Mushroom vegetable Heat the butter and fry the Onion with the carom for 2 minutes.
Add the spinach and Mushrooms and cook for 5 minutes.
Add the Cheese, salt and pepper and allow the mixture to dry a little.
Remove from the flame and keep aside.
Lightly butter a 6" diameter baking dish.
Arrange the buttered rice layer on the bottom of the baking dish.
Spread the spinach Mushroom vegetable on it.
Top with the sliced Mushrooms and the grated Cheese and bake in a preheated hot oven at 200 degree C (400 degree F) for 10 to 15 minutes.
Add a sprig of parsley and serve hot.
Tip: You can also serve both the dishes separately.
Gazpacho Oma
Ingredients
cucumber 1 no.
tomatoes, finely chopped 2 nos.
capsicum seeded & chopped 1 no.
Canned ripe olives, drained 1 can
Limejuice ¼ cup
chicken stock 3 cups
tomato juice 1 cup
garlic, minced 1 flake
Spring onions, sliced ½ cup
thyme, chopped 1 tbsp
Directions
Peel, cut the cucumber, remove the seeds and chopped finely.
Mix the chopped cucumber, olives, chopped tomatoes, chopped capsicum, limejuice, chicken stock, tomato juice, minced garlic, chopped spring onions & thyme in a bowl.
Cover and refrigerate for 4-5 hours or till the next day.
Serve chilled.
tisdag 17 mars 2009
på grisarnas sida!
sorgligt så sant det är sagt Ida.
Jag ställer mig på grisarnas sida och vill samtidigt passa på att mana alla GI/atkins eller vad det nu än är för metod-köttsmaskare till eftertanke. Det är omoraliskt att äta en kost till största delen baserad på kött med enda ursäkt att det gör en smal. Kom igen, ni hör själva hur det låter...inte så hälsosamt mot varje sig dig själv, våra vänner djuren, naturen eller för den delen de människor som lever i områden som påverkas negativt av klimatförändringarna. dvs oftast redan väldigt fattiga.
Så, för att använda ett gammalt ord som av någon anledning helt tycks ha försvunnit ur det svenska allmänna språkbruket, SOLIDARITET för tusan, med alla små grisar, människor och luft och jord och träd och hav!
...Oops, kom på att någon slags klubb på Berns faktiskt döptes till just det för ett tag sen så det kanske trots allt är ett ord på frammarsch...måste sluta bete mig som en halvbitter fördomsfull kulturtant med vurm för 70-talets slagkraftiga agitationsliknande uttryck och inte vara så misstänksam mot att dagens språkbruk är starkt individualistiskt och inte rymmer ord som solidaritet .
Eller inte.
För att nämna något som är glatt med denna dag så är det att det bara är en dag kvar tills Den resande magen beger sig genom smakens magi till självaste sultanatet Oman. Jag kan avslöja att resan redan påbörjats och i min kyl står förrätten och gör sig beredd. Middagsklubben imorgon har ett väldigt intressant tema att se fram emot då Oman tycks vara ett land med en matkultur som rymmer mängder av spänning för nyfikna vegetarianer.
Förrsten så såg middagsklubben just ett stjärnfall och hann önska sig att våra vänner väljer bort köttbiten för bara en dag denna vecka. solidaritet ni vet.
Jag ställer mig på grisarnas sida och vill samtidigt passa på att mana alla GI/atkins eller vad det nu än är för metod-köttsmaskare till eftertanke. Det är omoraliskt att äta en kost till största delen baserad på kött med enda ursäkt att det gör en smal. Kom igen, ni hör själva hur det låter...inte så hälsosamt mot varje sig dig själv, våra vänner djuren, naturen eller för den delen de människor som lever i områden som påverkas negativt av klimatförändringarna. dvs oftast redan väldigt fattiga.
Så, för att använda ett gammalt ord som av någon anledning helt tycks ha försvunnit ur det svenska allmänna språkbruket, SOLIDARITET för tusan, med alla små grisar, människor och luft och jord och träd och hav!
...Oops, kom på att någon slags klubb på Berns faktiskt döptes till just det för ett tag sen så det kanske trots allt är ett ord på frammarsch...måste sluta bete mig som en halvbitter fördomsfull kulturtant med vurm för 70-talets slagkraftiga agitationsliknande uttryck och inte vara så misstänksam mot att dagens språkbruk är starkt individualistiskt och inte rymmer ord som solidaritet .
Eller inte.
För att nämna något som är glatt med denna dag så är det att det bara är en dag kvar tills Den resande magen beger sig genom smakens magi till självaste sultanatet Oman. Jag kan avslöja att resan redan påbörjats och i min kyl står förrätten och gör sig beredd. Middagsklubben imorgon har ett väldigt intressant tema att se fram emot då Oman tycks vara ett land med en matkultur som rymmer mängder av spänning för nyfikna vegetarianer.
Förrsten så såg middagsklubben just ett stjärnfall och hann önska sig att våra vänner väljer bort köttbiten för bara en dag denna vecka. solidaritet ni vet.
svinsorgligt
Idag, då radio fyllts av livsmedelsverkets rapport om de levande kokta grisarna, vill jag verkligen slå ett slag för en kost utan kött. Kom igen, det är INGEN bantningsmat, det är INTE trist och smaklöst och man behöver verkligen INTE gå från bordet hungrig. Dessutom är en vegetarisk kost billig. Även om man äter och älskar ost.
Det är lätt och gott att ta ställning mot det djurplågeri köttindustrin innebär!
Det är lätt och gott att ta ställning mot det djurplågeri köttindustrin innebär!
söndag 15 mars 2009
Östtimor
Oh så svårt det var! Inte nog med att Östtimor bara varit självständigt sedan 2002, den unga staten har dessutom lidit stor brist på mat. Att söka på "East Timor + food" renderar träffar på FNs matprogram och diverse listor över östtimoresiska stapelvaror. Således fick kvällen bli ett historiskt minnesmärke över kolonialism och ockupation. Jag, Ida, stod för för- och varmrätt och såg min chans att lära mig själv och mina medätare lite om Östtimors historia. Kvällen i fråga hade vi Agnes som gäst!
Till förrätten talade vi om det långa portugisika styret,som pågick från 1600-talet fram till 1975. Detta över en portugisisk kikärtssallad med koriander, spiskummin, vinäger och ugnsbakad vitlök. Denna långa invation lär ha gjort en del avtryck i den östtimoresiska matkulturen, och portugisiska är även landets officiella språk, tillsammans med tetum.
Nio dagar efter landets självständighetsförklaring invaderades Östtimor av Indonesien. Ockupationen var blodig och minst 200 000 människor uppskattas ha mist livet. Därav omkring 20 000 i rena avrättningar och resten i svält och sjukdom. Informationen smälte vi över varsin tallrik "Bebotok Sapi" - indonesisk köttfärslimpa, kvällen i ära tillagad av glutenfärs, s.k. "kinafärs".
Bebotok Sapi
1. 225g köttfärs
2. 1 liten finhackad lök
3. 2 klyftor finhackad vitlök
4. 4 rivna macadamia nötter
5. 1 tsk mald koriander
6. 1 nypa vardera mald spiskummin och mald ingefära
7. torkad röd chili, efter smak
8. 1 nypa riven citrongräs
9. 1 msk tamarindjuice
10. 1/2 tsk salt
11. 2 msk olja
12. 250 ml cocosmjölk
13. 1 hårdkokt fint skivat ägg
- blanda 1-4 i en skål med händerna. Tillsätt 5-10 och blanda.
- värm oljan i en stekpanna och fräs blandningen tills den tar färg.
- tillsätt cocosmjölken och låt den koka in nästan helt och hållet.
- klipp bitar 18x18 cm av folie och täck en skiva ägg med ca 2 msk färs.
- knyt ihop paketen och ångkoka i en timma.
Till detta recept fanns varken bild eller angivelse om hur många personer det var beräknat för. Jag serverade det med ris och då skulle jag säga att det är lagom till två - tre som huvudrätt.
Maten var mycket god, men inte överväldigande. Det passade bra med tanke på den allvarsamma historia den berättade. Till den smakrika efterätten (Jag lämnar den till Hanna) bidrog Agnes med en mycket politisk korrekt frågesport som Hanna nästan klarade felfritt. (Hon är nu mera inofficiell expert på Östtimor!).
Genom att dra ett kort var ur en kortlek slumpades ännu en gång en landlös bokstav fram - ä. (Märkligt, så säg!) Nästa omgång resulterade i O. Så på onsdag står Sultanatet Oman på matsedeln, och jag kan bara säga att det verkar lovande!
Till förrätten talade vi om det långa portugisika styret,som pågick från 1600-talet fram till 1975. Detta över en portugisisk kikärtssallad med koriander, spiskummin, vinäger och ugnsbakad vitlök. Denna långa invation lär ha gjort en del avtryck i den östtimoresiska matkulturen, och portugisiska är även landets officiella språk, tillsammans med tetum.
Nio dagar efter landets självständighetsförklaring invaderades Östtimor av Indonesien. Ockupationen var blodig och minst 200 000 människor uppskattas ha mist livet. Därav omkring 20 000 i rena avrättningar och resten i svält och sjukdom. Informationen smälte vi över varsin tallrik "Bebotok Sapi" - indonesisk köttfärslimpa, kvällen i ära tillagad av glutenfärs, s.k. "kinafärs".
Bebotok Sapi
1. 225g köttfärs
2. 1 liten finhackad lök
3. 2 klyftor finhackad vitlök
4. 4 rivna macadamia nötter
5. 1 tsk mald koriander
6. 1 nypa vardera mald spiskummin och mald ingefära
7. torkad röd chili, efter smak
8. 1 nypa riven citrongräs
9. 1 msk tamarindjuice
10. 1/2 tsk salt
11. 2 msk olja
12. 250 ml cocosmjölk
13. 1 hårdkokt fint skivat ägg
- blanda 1-4 i en skål med händerna. Tillsätt 5-10 och blanda.
- värm oljan i en stekpanna och fräs blandningen tills den tar färg.
- tillsätt cocosmjölken och låt den koka in nästan helt och hållet.
- klipp bitar 18x18 cm av folie och täck en skiva ägg med ca 2 msk färs.
- knyt ihop paketen och ångkoka i en timma.
Till detta recept fanns varken bild eller angivelse om hur många personer det var beräknat för. Jag serverade det med ris och då skulle jag säga att det är lagom till två - tre som huvudrätt.
Maten var mycket god, men inte överväldigande. Det passade bra med tanke på den allvarsamma historia den berättade. Till den smakrika efterätten (Jag lämnar den till Hanna) bidrog Agnes med en mycket politisk korrekt frågesport som Hanna nästan klarade felfritt. (Hon är nu mera inofficiell expert på Östtimor!).
Genom att dra ett kort var ur en kortlek slumpades ännu en gång en landlös bokstav fram - ä. (Märkligt, så säg!) Nästa omgång resulterade i O. Så på onsdag står Sultanatet Oman på matsedeln, och jag kan bara säga att det verkar lovande!
måndag 9 mars 2009
Georgisk matglädje!
Georgien bjöd alltså på överraskande god mat! Sin gråa nyans till trots måste både för och huvudrätt beskrivas som ytterst läckra och med mycket karaktär.
Förrätten kom att bli ostfyllda bröd, sk. Khachapuri. Överrallt där det står något om georgisk mat nämns denna rätt och jag gjorde därmed tolkningen att denna absolut inte kan missas under temat georgien. Recept efter recept lästes och förvirringen blev bara större då det visade sig att det tycks finnas lika många olika recept på khachapuris som det finns recept om ni förstår. Med jäst,utan jäst, med bakpulver, friterade, bakade i ugn, med bönor eller utan, med saltad ost eller absolut inte saltad ost osv osv. Det hela slutade med att jag gick den säkra svennereceptvägen även denna gång. Lyckligtvis visade det sig nämligen att fler än jag och Ida intresserat sig för georisk mat,bland annat Dangens NYheter där det i artikeln Dukat för grillfest a la Georgien beskrivs hur det matfestas på georgiskt manér! Här fann jag ett betydligt enklare ostbrödsrecept som fick bli min inkörsport till den georgiska matens värld. DN talar förvisso om chatjapuri vilket skulle kunna vara en helt annan rätt, men min tolkning är att det bara rör sig om olika stavning och inte olika rätter då det ser ut att vara samma princip som Khachapuri. Med smördeg istället för egenproducerat och friterat bröd blev det till en barnlek att få ihop förrätten. Jag använde mig av färdig smördeg och täckte varje bit med en mix av lätt saltad riven ost, keso och ett ägg, därefter kneps ändarna ihop likt små piroger och penslades till sist med ett ägg. In i ugnen på 200 grader i ca. 30 min. recept på http://www.dn.se/mat-dryck/recept/chatjapuri-1.730118
Chatjapurisarna blev en högst smarrig aptitretare som nästan blev ännu smarrigare på grund av att den var så busenkel att göra! Den smälta osten gick särskilt hem hos Sahara 2,5 år, däremot visade hon mindre intresse för själva den omgärdande degen...som tur är tycker matklubben att det är ok att äta russinen i kakan och skulle inte få för sig att utöva påtryckningar för att få någon att äta upp. Så ni eventuella framtida gäster, låt er inte rädas av alla våra mystiska matteman, man får lämna. Dessutom bör det tilläggas att jag och Ida kompletterar varandra väldigt bra rent smakmässigt och mat behöver därför ytterst sällan förgås! Ida älskar gojs och sås medan jag Hanna älskar lite mer torra och brända saker såsom kanter. Alla har rätt till sin smak, det är vår devis! Haha..så länge man inte ogillar choklad och vin då förstås.
Nu till hufvudrätten.
Denna bestod av potatissallad med en krämig valnötspesto och färska örter, serverad till fylld auburgine med smak av koriander, persilja och basilika. Det var en riktig överraskning för mig att auburgine kunde tillagas på det sätt som receptet jag utgick ifrån föreskrev. Urgröpta, halverade och med sin fyllning fick de sjuda i ytterst lite vatten under lock. Ångan från vätskan i själva grönsakerna täckte upp för den ringa mängden vatten och efter 45 minuters puttrande var auburginen perfekt mjuk och söt, vilket var en glad upptäckt då det ofta kan vara svårt att få fram äggplantans allra bästa sidor..antingen smakar den ingenting eller så är den dränkt i olja och sladdrig som någon slags mussla eller ostron men utan att smaka. Ett av mina värsta matminnen är dessutom när jag åt (ok..inte så många) totalt inoljade lite brända auburginebitar på ett helt sjukt medeltidsställe i Riga, som för övrigt var en katastrof ur gastronomisk synpunkt..Mycket hade således mina små auburgiener att bevisa denna georgiska afton och de gjorde mig allt annat än besviken! Sammantaget blev det en god kombination av rätter och Idas Pakhlava satte guldkant på kvällen med sin otroligt lena och smakrika valnötskräm! Mmm..jag njöt av resterna och förflyttades för en stund från Tibble gymnasiums lärarrum till georgiens av vinrankor grönskande landskap, tänk vart matklubben kan ta oss!
Recept till båda rätterna i huvudrätten hittade jag på en georigsk matblogg, där det fanns mängder av recept med tillhörande färglada bilder som lockade. Sidan hittas på www.georgiantaste.blogspot.com
Att georgien kommer att ha en plats i mitt mathjärta känns efter middagsklubbens senaste tillställning givet!
Förrätten kom att bli ostfyllda bröd, sk. Khachapuri. Överrallt där det står något om georgisk mat nämns denna rätt och jag gjorde därmed tolkningen att denna absolut inte kan missas under temat georgien. Recept efter recept lästes och förvirringen blev bara större då det visade sig att det tycks finnas lika många olika recept på khachapuris som det finns recept om ni förstår. Med jäst,utan jäst, med bakpulver, friterade, bakade i ugn, med bönor eller utan, med saltad ost eller absolut inte saltad ost osv osv. Det hela slutade med att jag gick den säkra svennereceptvägen även denna gång. Lyckligtvis visade det sig nämligen att fler än jag och Ida intresserat sig för georisk mat,bland annat Dangens NYheter där det i artikeln Dukat för grillfest a la Georgien beskrivs hur det matfestas på georgiskt manér! Här fann jag ett betydligt enklare ostbrödsrecept som fick bli min inkörsport till den georgiska matens värld. DN talar förvisso om chatjapuri vilket skulle kunna vara en helt annan rätt, men min tolkning är att det bara rör sig om olika stavning och inte olika rätter då det ser ut att vara samma princip som Khachapuri. Med smördeg istället för egenproducerat och friterat bröd blev det till en barnlek att få ihop förrätten. Jag använde mig av färdig smördeg och täckte varje bit med en mix av lätt saltad riven ost, keso och ett ägg, därefter kneps ändarna ihop likt små piroger och penslades till sist med ett ägg. In i ugnen på 200 grader i ca. 30 min. recept på http://www.dn.se/mat-dryck/recept/chatjapuri-1.730118
Chatjapurisarna blev en högst smarrig aptitretare som nästan blev ännu smarrigare på grund av att den var så busenkel att göra! Den smälta osten gick särskilt hem hos Sahara 2,5 år, däremot visade hon mindre intresse för själva den omgärdande degen...som tur är tycker matklubben att det är ok att äta russinen i kakan och skulle inte få för sig att utöva påtryckningar för att få någon att äta upp. Så ni eventuella framtida gäster, låt er inte rädas av alla våra mystiska matteman, man får lämna. Dessutom bör det tilläggas att jag och Ida kompletterar varandra väldigt bra rent smakmässigt och mat behöver därför ytterst sällan förgås! Ida älskar gojs och sås medan jag Hanna älskar lite mer torra och brända saker såsom kanter. Alla har rätt till sin smak, det är vår devis! Haha..så länge man inte ogillar choklad och vin då förstås.
Nu till hufvudrätten.
Denna bestod av potatissallad med en krämig valnötspesto och färska örter, serverad till fylld auburgine med smak av koriander, persilja och basilika. Det var en riktig överraskning för mig att auburgine kunde tillagas på det sätt som receptet jag utgick ifrån föreskrev. Urgröpta, halverade och med sin fyllning fick de sjuda i ytterst lite vatten under lock. Ångan från vätskan i själva grönsakerna täckte upp för den ringa mängden vatten och efter 45 minuters puttrande var auburginen perfekt mjuk och söt, vilket var en glad upptäckt då det ofta kan vara svårt att få fram äggplantans allra bästa sidor..antingen smakar den ingenting eller så är den dränkt i olja och sladdrig som någon slags mussla eller ostron men utan att smaka. Ett av mina värsta matminnen är dessutom när jag åt (ok..inte så många) totalt inoljade lite brända auburginebitar på ett helt sjukt medeltidsställe i Riga, som för övrigt var en katastrof ur gastronomisk synpunkt..Mycket hade således mina små auburgiener att bevisa denna georgiska afton och de gjorde mig allt annat än besviken! Sammantaget blev det en god kombination av rätter och Idas Pakhlava satte guldkant på kvällen med sin otroligt lena och smakrika valnötskräm! Mmm..jag njöt av resterna och förflyttades för en stund från Tibble gymnasiums lärarrum till georgiens av vinrankor grönskande landskap, tänk vart matklubben kan ta oss!
Recept till båda rätterna i huvudrätten hittade jag på en georigsk matblogg, där det fanns mängder av recept med tillhörande färglada bilder som lockade. Sidan hittas på www.georgiantaste.blogspot.com
Att georgien kommer att ha en plats i mitt mathjärta känns efter middagsklubbens senaste tillställning givet!
lördag 7 mars 2009
georgien!!
Åh vilken överaskning!! Vem hade anat att Georgien skulle bjuda på så kulinariska läckerheter?
Veckan innan genomsyrades för mig, Ida, ett träget sökande efter en georgisk efterätt. Jag förstod tidigt att valnötter är ett ständigt återkommande inslag i den georgiska matlagningen och eftersom jag älskar nötter tog jag snabbt fasta på detta. Det visade sig att det inte var helt enkelt att hitta en dessert som var möjlig att genomföra, antingen innehöll bakverket "vit druvjuice" något som kändes svårt att få tag på (någon som känner till detta?). Eller så var tillagningen ett projekt inte helt olikt ljusstöpning med dopp i olika spad och torkning i timmar på snöre hängandes över stolar (kanderade valnötter) något som kändes svårt att genomföra i mitt småbarnshem. Slutligen hittade jag något som både lät gott, innehöll för mig kända ingredienser och inte verkade allt för svårt - Pakhlavan! Som namnet antyder är det en släkting till baklavan, men med deg gjord på b.l.a. gräddfil och med valnötter i stället för pistage.
Dock fanns ingen bild på detta bakverk och receptet gav ingen bra bild av konsisten och utförande. Så även detta var en överaskning! Att följa ett recept där man inte har någon direkt referens till resultatet är superspännande. Men -åh den blev fin! Den söta valnötsvaniljfyllningen mot den osötade degen - mmmm. Dock enades jag och Hanna att det absolut hade passat sig med lite vispad grädde till, eller lite vaniljkesella.
Receptet finns på: http://www.aboutgeorgia.net/cuisine/sweets.html?page=6
Detta var naturligtvis bara avslutningen - Kvällen var en fantastisk upplevelse med hög överaskningsfaktor. Den förhöjdes dessutom av kvällens genomgående inte så färgstarka mat. Men under det något grå yttre döljde sig intensiva och djupa smaker av nöt, vitlök och koriander. Vi ska genast börja samla till en studieresa! Att Georgien är en av världens äldsta vinproducenter gör det inte mindre intressant.
Jag lämnar till Hanna att berätta om för och varmrätt.
Till desserten hör ju även utnämning av nästa veckas land. Denna gång skedde bokstavsvalet med hjälp av den klassiska slumpgeneratorn "loppan". Denna gång ledde detta oss till Ö. Österrike dök genast upp som enda alternativ, men efter en efterforskning på wikipedia fann vi även Östtimor. Efter mången diskussion och vånda beslutade vi oss för ...... tamtadatam: ÖSTTIMOR! Denna unga stat är förvisso en del av de indonesiska öarna, men enligt en säker källa har varje ö sin "egen" matkultur, men med vissa gemensamma inslag naturligt nog. Det ska bli en utmaning!
Veckan innan genomsyrades för mig, Ida, ett träget sökande efter en georgisk efterätt. Jag förstod tidigt att valnötter är ett ständigt återkommande inslag i den georgiska matlagningen och eftersom jag älskar nötter tog jag snabbt fasta på detta. Det visade sig att det inte var helt enkelt att hitta en dessert som var möjlig att genomföra, antingen innehöll bakverket "vit druvjuice" något som kändes svårt att få tag på (någon som känner till detta?). Eller så var tillagningen ett projekt inte helt olikt ljusstöpning med dopp i olika spad och torkning i timmar på snöre hängandes över stolar (kanderade valnötter) något som kändes svårt att genomföra i mitt småbarnshem. Slutligen hittade jag något som både lät gott, innehöll för mig kända ingredienser och inte verkade allt för svårt - Pakhlavan! Som namnet antyder är det en släkting till baklavan, men med deg gjord på b.l.a. gräddfil och med valnötter i stället för pistage.
Dock fanns ingen bild på detta bakverk och receptet gav ingen bra bild av konsisten och utförande. Så även detta var en överaskning! Att följa ett recept där man inte har någon direkt referens till resultatet är superspännande. Men -åh den blev fin! Den söta valnötsvaniljfyllningen mot den osötade degen - mmmm. Dock enades jag och Hanna att det absolut hade passat sig med lite vispad grädde till, eller lite vaniljkesella.
Receptet finns på: http://www.aboutgeorgia.net/cuisine/sweets.html?page=6
Detta var naturligtvis bara avslutningen - Kvällen var en fantastisk upplevelse med hög överaskningsfaktor. Den förhöjdes dessutom av kvällens genomgående inte så färgstarka mat. Men under det något grå yttre döljde sig intensiva och djupa smaker av nöt, vitlök och koriander. Vi ska genast börja samla till en studieresa! Att Georgien är en av världens äldsta vinproducenter gör det inte mindre intressant.
Jag lämnar till Hanna att berätta om för och varmrätt.
Till desserten hör ju även utnämning av nästa veckas land. Denna gång skedde bokstavsvalet med hjälp av den klassiska slumpgeneratorn "loppan". Denna gång ledde detta oss till Ö. Österrike dök genast upp som enda alternativ, men efter en efterforskning på wikipedia fann vi även Östtimor. Efter mången diskussion och vånda beslutade vi oss för ...... tamtadatam: ÖSTTIMOR! Denna unga stat är förvisso en del av de indonesiska öarna, men enligt en säker källa har varje ö sin "egen" matkultur, men med vissa gemensamma inslag naturligt nog. Det ska bli en utmaning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
