Georgisk matglädje!

Georgien bjöd alltså på överraskande god mat! Sin gråa nyans till trots måste både för och huvudrätt beskrivas som ytterst läckra och med mycket karaktär.

Förrätten kom att bli ostfyllda bröd, sk. Khachapuri. Överrallt där det står något om georgisk mat nämns denna rätt och jag gjorde därmed tolkningen att denna absolut inte kan missas under temat georgien. Recept efter recept lästes och förvirringen blev bara större då det visade sig att det tycks finnas lika många olika recept på khachapuris som det finns recept om ni förstår. Med jäst,utan jäst, med bakpulver, friterade, bakade i ugn, med bönor eller utan, med saltad ost eller absolut inte saltad ost osv osv. Det hela slutade med att jag gick den säkra svennereceptvägen även denna gång. Lyckligtvis visade det sig nämligen att fler än jag och Ida intresserat sig för georisk mat,bland annat Dangens NYheter där det i artikeln Dukat för grillfest a la Georgien beskrivs hur det matfestas på georgiskt manér! Här fann jag ett betydligt enklare ostbrödsrecept som fick bli min inkörsport till den georgiska matens värld. DN talar förvisso om chatjapuri vilket skulle kunna vara en helt annan rätt, men min tolkning är att det bara rör sig om olika stavning och inte olika rätter då det ser ut att vara samma princip som Khachapuri. Med smördeg istället för egenproducerat och friterat bröd blev det till en barnlek att få ihop förrätten. Jag använde mig av färdig smördeg och täckte varje bit med en mix av lätt saltad riven ost, keso och ett ägg, därefter kneps ändarna ihop likt små piroger och penslades till sist med ett ägg. In i ugnen på 200 grader i ca. 30 min. recept på http://www.dn.se/mat-dryck/recept/chatjapuri-1.730118

Chatjapurisarna blev en högst smarrig aptitretare som nästan blev ännu smarrigare på grund av att den var så busenkel att göra! Den smälta osten gick särskilt hem hos Sahara 2,5 år, däremot visade hon mindre intresse för själva den omgärdande degen...som tur är tycker matklubben att det är ok att äta russinen i kakan och skulle inte få för sig att utöva påtryckningar för att få någon att äta upp. Så ni eventuella framtida gäster, låt er inte rädas av alla våra mystiska matteman, man får lämna. Dessutom bör det tilläggas att jag och Ida kompletterar varandra väldigt bra rent smakmässigt och mat behöver därför ytterst sällan förgås! Ida älskar gojs och sås medan jag Hanna älskar lite mer torra och brända saker såsom kanter. Alla har rätt till sin smak, det är vår devis! Haha..så länge man inte ogillar choklad och vin då förstås.

Nu till hufvudrätten.

Denna bestod av potatissallad med en krämig valnötspesto och färska örter, serverad till fylld auburgine med smak av koriander, persilja och basilika. Det var en riktig överraskning för mig att auburgine kunde tillagas på det sätt som receptet jag utgick ifrån föreskrev. Urgröpta, halverade och med sin fyllning fick de sjuda i ytterst lite vatten under lock. Ångan från vätskan i själva grönsakerna täckte upp för den ringa mängden vatten och efter 45 minuters puttrande var auburginen perfekt mjuk och söt, vilket var en glad upptäckt då det ofta kan vara svårt att få fram äggplantans allra bästa sidor..antingen smakar den ingenting eller så är den dränkt i olja och sladdrig som någon slags mussla eller ostron men utan att smaka. Ett av mina värsta matminnen är dessutom när jag åt (ok..inte så många) totalt inoljade lite brända auburginebitar på ett helt sjukt medeltidsställe i Riga, som för övrigt var en katastrof ur gastronomisk synpunkt..Mycket hade således mina små auburgiener att bevisa denna georgiska afton och de gjorde mig allt annat än besviken! Sammantaget blev det en god kombination av rätter och Idas Pakhlava satte guldkant på kvällen med sin otroligt lena och smakrika valnötskräm! Mmm..jag njöt av resterna och förflyttades för en stund från Tibble gymnasiums lärarrum till georgiens av vinrankor grönskande landskap, tänk vart matklubben kan ta oss!

Recept till båda rätterna i huvudrätten hittade jag på en georigsk matblogg, där det fanns mängder av recept med tillhörande färglada bilder som lockade. Sidan hittas på www.georgiantaste.blogspot.com

Att georgien kommer att ha en plats i mitt mathjärta känns efter middagsklubbens senaste tillställning givet!